För flera veckor sedan började jag och Robin att försöka vänja Elias med nya smaker, så kallade smakportioner. Det går inge vidare måste jag säga. Men jag har inte garvat så mycket på länge. Han ser så otroligt söt ut. Först när han ser skeden öppnar han munnen med stor förväntan och glädje. För han tror väl att skeden är fylld med god gröt. Men han hinner bara nudda med skedinnehållet i munnen så börjar han huskas och sköjjes. Inte bara med huvudet, utan med hela kroppen. *haha* Ååh vad han är söt! Det slutar dock att vara kul när han tillslut börjar att kräkas av äcklande :/
Har hört att det kan ta upp till 18 gånger tills att man har vant sig med en ny smak, så det är bara att fortsätta och kämpa på. Stackars Elias vad du har elaka föräldrar :P
(Dessa bilder är några veckor gamla, men han har fortfarande kvar samma miner..)Nu är golver nästan klart..HURRA!! Det är bara en och "en halv" rad kvar. Elias har redan provkört med sin mopet och det verkar hålla bra. Det blev inte en enda repa trots alla hans giringar.
Så här blev förresten tapetseringen i sovrummet som mina högt ärade svärföräldrar kämpande och arbetade med blod, svett och tårar.. (..Nja vet väl inte om det uppkom något av de tre sistnämda företeelserna, men det lät så bra så jag la till det..)
Jag hoppas att vi kommer att hinna klart allting vi har att göra..*hoppas hoppas*
Måste lägga till ett "dagens citat". Vi håller på att läsa ur boken; Din närmaste granne, kan verkligen Gud bo bland människor? av Max Lucado, i våran cellgrupp. Rekommenderar den varmt! Citatet ur boken får va slut ordet för mitt bloggande i kväll;
"..musiken får tandrötterna att krulla ihop sig.." ...De ni!
Go´natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar