måndag 29 augusti 2016

En fin dag


Vaknar upp känner mig så trött. Tänk ändå om man ändå kunde vara morgonmänniska, morgonen är ju en underbar tid egentligen. Men jag, min man och våra barn är inga morgonmänniskor det bara är så. Vi vill sova, egentligen, men nu är det ändå dax att kliva upp, storebror ska i väg till skolan.


Natten har varit kall och morgonljuset letar sig fram genom dimman över åkern.


Allt är vackert blött.


Till och med spindelnäten. Riktiga små konstverk.


Blev rädd att det skulle ha varit frost, men alla mina blommor och odlingar ser ut att ha klarat sig fint.


Snabbt går det och det blir dag. 


Minstlillan älskar att vandra runt på gården och dona. Man kan undra vad hon tänker på? Eller om hon tänker? Jag hänger tvätt och donar på med mitt.


Kom på att det finns ett par små foppisar från storasyrran i skoförrådet som borde passa minstlillan. Oj vilken glad tjej. Stolt tog hon på sig tofflorna helt själv och klev iväg. 


Hemstickat fint. Sånt älskar jag. Detta har min moster Mimmi stickat till mig. En sak kan man vara säker på med stickade plagg från henne, de killas inte och sticks.


Storasyser, som direkt hon inte har något att göra tycker att allt är såå tråkigt, roar ändå sig själv så gott hon kan då storebror är på skolan.


 Mat tycker jag inte om att laga, men äta måste man så det blev lagat ändå. Ungskorv och hemmagjort potatismos.


Maken är hemma med barnen och jag tar min faster med mig ut i den fantastiska blåbärsskogen. Jag säger bara ÅH vilken lycka! Den bästa platsen.





Bladen på blåbärsriset börjar skifta i vackert röda nyanser. Blåbären är stora och fina.


Vi har med oss fika. Varm choklad, kaffe och goda ost och skinkmackor. Bättre kan det bara inte bli. Slänger upp kameran och tar en bild, stoppar sedan tillbaka den i sin väska och njuter istället av stunden. Skogen när den är som bäst, varm, sval klar luft och med en svag vind. Vi sitter och småpratar och livet känns så härligt.

Familjen kallar och jag packar ner den vackra stunden i skogen i minnet. Tänk vilken skatt.


Det är kväll. Nu ligger lugnet över hemmet. Nu finns tid att bara vara vi två, Robin och jag. Tid att bara sitta i stilla i soffan, dricka gott te, äta mackor och bara vara vi.
God natt!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar