Kär

"Det glittrar så gnistrande vackert i ån,
det kvittrar så lustigt i furen.
Här ligger jag lat som en bortskämd son
i knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler
från jorden och himlen och allt jag ser.

Det är, som om vinden ett budskap mig bär
om lyckliga dagar, som randas,
mitt blod är i oro, jag tror jag är kär
- i vem? - ack i allt, som andas.
Jag ville, att himlens och jordens allt
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt."

/Gustaf Fröding

Tycker det är så extremt vackert ute just nu. Det är så intensivt grönt i hela naturen. Jag blir alldeles tagen och har nästan svårt att ta in allt det jag ser. Jag känner mig kär i allt som andas och vart ett av de gröna fina bladen eller blommande blommor. Att vara kär är både smärtsamt och underbart på samma gång. Ni vet, så där så man nästan inte vet vart man ska stoppa alla känslor som far runt i kroppen.

SommarSverige är så vackert. Varje liten gård, varje åker, varje plats växer till liv och får ett nytt lyster. Jag tycker om att köra runt längst grusvägar för att bara få se på allt det vackra. 

Jag har en stor svaghet och det är prylar. Jag blir så lätt kär i saker. Jag kan inte hjälpa det. Det är en passion jag har. Det kan vara allt från en gammal rostig spik till ett stort skåp eller en klänning eller små fina flaskor att stoppa små blommor i. 

Loppis och andrahand butiker är så in i vassen roliga att åka till. Att människor inte slänger det de inte längre vill ha utan säljer vidare till någon annan är ju bland det bästa som man kommit på. Det finns ju så mycket grejer och kläder så man skulle ju nästan kunna sluta att nyproducera saker. Vilket förstås är otänkbart, då skulle ju en hel hop av människor gå utan arbete. Men jag tycker så mycket om att man kan återbruka saker. Det var inte många år sedan som folk i min omgivning tyckte att det var smått äckligt att ha på sig kläder som någon annan har haft på sig tidigare. Nu är det inte många som tycker att det är något konstigt alls.

För flera år sedan hittade jag detta fina lilla Rörstrand fat på en loppis och jag blev så kär i det. Vad man nu ska ha ett litet fat till kan man ju fråga sig, men jag köpte det ändå för några kronor. I går hittade jag denna kopp, helt ensam utan fat eller annan kompis. Så klart att det var jag som skulle ha koppen och nu står de tillsamman i mitt vitrinskåp.

Så fin! Att man kan bli kär i saker.

Denna fina tvättlina jag köpte här om dagen blev jag också helt kär i. Ny, fast i gammal stil.

Något som jag letat länge efter är ett emaljerat durkslag och nu är detta mitt! Jag tycker om att saken jag använder i vardagen är vackra. Vackra, för mig i alla fall. Det sätter en guldkant på vardagen. Att vara kär i det lilla, är kanske inte så tokigt ändå.