En ledig måndag

Att äta det man själv odlat, det är allt något speciellt. Man lixom äter med en större vördnad. Mangold är ju dessutom så sjukt snygg. Titta bara på de vackra bladen.
Det har inte blivit mycket odlat för mig i år. Men jag får tänka på att det kommer att komma år då viljan och längtan efter det kommer tillbaka. Det som jag odlat har dessutom inte växt så bra, förutom salladen som växt i överflöd, men inte det andra. En av bovarna i dramat tror (eller vet) jag är tallen som växer utmed. En tall som vi planerade att ta bort, men som med mycket annat har det ännu inte blivit.

Jag älskar att duka upp det fint. Extra mycket till frukost. Kanske dumt att slösa tid på tycker många, men jag håller inte med. Känslan av att dricka ur en vacker mugg, eller ta en macka från ett vackert fat skapar som en inre tillfredsställelse. Inte för alla så klart, men för mig är det så. 

Att jag dessutom fick sitta helt själv ute i solen och äta detta samtidigt som jag fick läsa en bra bok, det gör det hela inte sämre.

Då barnen och maken kom ut, hade jag ätit klart min frukost och gick istället in för att laga pannkakor till dagens utflykt. Vår plan var egentligen att vi skulle åka till Nolia i Umeå under dagen, men vi ställde in då vi båda kände att våra huvuden inte skulle orka med en sådan tillställning. Det blev istället en fin liten sjö som fick bli familjens resmål.

Där dukade vi upp och åt vår mat. Varma pannkakor med hjortron eller jordgubbssylt. Kiwi, banan och persikoskivor. Grädde och socker. Det kändes så lyxigt, fast det egentligen bara var en helt vanlig lunch.

Det där med att ha en storebror att få hålla i hand med då man ska kliva upp på en brygga, det är allt en trygghet.

Fina stora lillasyster.

Det var skönt att få sitta på bryggan med benen i vattnet och läsa i sin bok. Dock kunde jag inte känna mig särskilt avslappnad då minstlillan ville vara med. Känslan av att nu plumsar hon i, gick inte att undgå. Tack och lov hände det inte och var inte ens nära att det skulle hända heller. 

Solglitter.

Konstigt nog var det bara jag som badade, ja och minstlillan som faktiskt gick ut i vattnet tills det nådde naveln. De andra skyllde på att vattnet var för kallt. Så tjollriga ungar.

Vägen dit och hem var riktigt ljuvlig. Kändes magisk på något vis.