Värdet

En sak som länge legat och klurat på i min hjärna är sakers, alltså ting eller ett föremåls, värde. Vad har saker för värde och vem är det som bestämmer dess värde? Materialet, tillverkaren eller köparen. Vad är det som gör att en sak är jättesuperdyrt och en sak inte? Sitter du skönare i en dyr fåtölj eller kanske lika bra i en billig? Vad är dyrt och vad är billigt? Är något populärt så stiger prylen i värde och sjunker om saken inte alls har många beundrare. Och poppisprylens värde beror oftast inte heller på att det är extra dyrt material i den utan mer på dess speciella märke.

En klocka till exempel. En klocka finns ju till för att du ska kunna titta på den och då få reda på vilken tid det är just nu. Det är ju det som är dess syfte. Men en klocka är inte bara det. Den är också ett smycke och en statussymbol. Den visar på om du är rik eller fattig. Rätt märkligt egentligen, för det egentliga syftet, alltså tidangivningen, visas ju lika bra med den dyra som med den billiga.

Samma med kaffekoppar. Syftet med koppen är att du ska kunna hälla ditt kaffe (eller annan dryck) i den och sedan kunna på ett någorlunda behagligt sätt dricka ur den. Men vad är det som gör att man vill lägga massa pengar på att köpa dyrt porslin. Samma smak på kaffet, men olika utseende på det som omger den. Att dricka kaffet snyggt, gör det hela upplevelsen bättre? Hur gör en dyr grönaanna mugg kaffet bättre än en grodmugg som en vän i kärlek målat till mig? För mig är värdet på dessa två muggar lika hög, men för någon annan säkerligen helt annars.

En gammal flaska då, vad är värdet på den? Skräp för någon, men en skatt för någon annan. Men vad är den värd i pengar? Vad kan någon tänkas betala för den? Jag kan låta förtälja att jag betalade 40 pix för denna blå skönhet och jag har tänk ge den i gåva till en person som jag tror kommer att uppskatta den. Jag känner mig rätt nöjd över mitt köp, men jag gissar att andra kanske tycker att det är ett hutlöst pris för detta skräp. Eller kanske tvärt om, skulle tänkas betala mycket mer för den. Numer på loppisar finns "skräp" till försäljning för dyra pengar, vilket är för mig både under förundran och förfasas.

Jag köpte denna ljuvliga börs/väska för med frakt och allt strax under 400 kronor. Jag blev så blixtförälskad i den så jag kunde inte låta bli. Oj vad jag har velat i detta köp, för egentligen tycker jag att det är påtok för dyrt. Men då jag tänker efter så är det ju inte för dyrt. Den är tillverkad på ett litet företag som återbrukar gamla tyger och/eller mönster från gamla tyger bland annat. Handgjorda och så vackra. ONNI design heter företaget om du blir nyfiken på att kolla in det. Jobb och kärlek har lagts ner på denna produkt, vilket jag sätter högt värde på. Väskor, börsar eller dylikt kan ju förresten människor lägga rent ut av hutlösa högar med pengar på. Då är det heller inte längre "bara" något att ha för att lätt kunna bära med sig saker i den, utan något mer.

För mig ökar mer och mer värdet på en pryl beroende på materialet om den som tillverkat den. (På bilderna ovan är det mössan och lappen som hör i hop) Eller om saken lixom ägdes av någon annan som vårdat och älskat den.

 En handgjord ekologisk tvål som tillverkats här i närheten. Sådant ligger mig också nära, det som tillverkats i närområdet och inte färdats många mil för att tillslut hamna i min hand. Det som inte massproducerats i en väldig fart där materialets och hållbarhetens betydelse är minimal, det värdet krymper för mig mer och mer.

Men vad är jag beredd att betala för saker? Vad är det som gör att man ser på värdet på saker på så olika sätt? Varför har saker som kvinnor tillverkat under många decennier inte setts på med samma värderingar som det som män tillverkat? Är det konstnären, ramen, priset, motivet eller kanske hur motivet är utfört som avgör värdet på en tavla?
Vad tycker du?