Det är fredag och man får släpa sin trötta kropp upp ur den sköna varma sängen om morgonen. Ungarna följer motsträvigt med. Extra svårt är det första veckan efter ett långt ledigt sommarlov, att ställa om kroppen att somna tidigare på kvällen och stiga upp tidigare om morgonen. För oss är det förresten inte många dagar det är lätt, då hela familjen är väldigt morgontrötta.
På vägen hem efter jobbet stannar jag på byns blomsteraffär och köper lite fina höstblommor. Älskar att få köpa blommor. Det gör mig glad.
Nu är det den tid om året då det gäller att he sig ut i naturen och hamstra av allt som den ger. Jag kan få lätt panik över att allt är ju nu nästan på samma gång. Det är nu eller aldrig. Om någon vecka kan allt vara för sent. Försöker istället tänka att jag ska vara glad över det jag faktiskt får tid och ork till att göra. Se det som något roligt, inte som något stressigt.
Hallonen är stora och fina. Hallon och blåbär bara måste jag få plocka, det är sådant vi äter väldigt mycket av i vår familj. En annan sak som vi inte äter så mycket av, då det endast är jag som tycker om det, är svamp. Det är så tråkigt att det bara är jag som gillar det i min familj. Men det är roligt att plocka svamp och kul att få ge bort i present till någon som uppskattar det. En sak som är fel på mig ät att jag inte besitter några "svampögon". Jag ser helt enkelt inte svampen. Den kan vara bara några centimeter från min fot och jag går bara förbi en, trots att jag stirrar allt vad jag kan ner i backen.
Min mamma har visat ett ställe med lite kantareller här hos oss i Skogshägna. Jättenära faktiskt, men jag har ändå så svårt att hitta det. På denna lilla plätt som jag vet att de växer, fick jag vandra runt en god stund innan jag fann dem.
Så vackra de är! Det var inte så många, men jag blev ändå så glad över dem. Plockade ner dem i min lilla korg, som ändå var påtok för stor för den lilla mängden svamp. Sedan började regnet vräka ner och jag fick springa hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar