Är inte så huslig, men när det blir höst händer det på något konstigt sätt att det lixom sprätter till i husmodern i mig och det kokas både saft och sylt lite hit och dit.
I veckan är det endast jag och Elias som är hemma. Pappa Robin och Emylinda är på träningsläger hemma hos farmor och farfar. Denna amnings situation blev ohållbar så vi kände inget annat val än att sära på mor och dotter ett tag.
Usch, det var inte roligt att se dem åka i från mig. Emylinda satt i bilen, tittade och vinkade till mig och förstod nog inte riktigt varför jag stod där utanför bilen och lipade.
Försökte intala mig att tänk så skönt detta kommer att bli, nu kan du ju till och med få sova några hela nätter. Pytt heller! Amningen har ju avbrutits helt tvärt, vilket inte matpaketen riktigt hängt med på. Fy vad de spänner och gör ont stora delar av nätterna. Att pumpa ur dem tar ju så väldigt lång tid, vilket leder till att det inte blir så mycket sömn.
Det trevliga i eländet är att jag får vara så mycket själv nu med Elias. Det är häftigt vad stor skillnad det är att "bara" ha ett barn att ta hand om, när man är van att ta hand om två. Jovars, visst bråkar vi lika mycket nu som förut, men nu kan vi umgås mer på tu man hand utan att hela tiden bli avbrutna av den lilla fröken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar