måndag 16 mars 2020

Nu och tiden framför



Då "härom dagen" visade på vinterdag, visade denna på extremt ljuvlig vårvinterdag. SOM jag har längtat efter detta. Att få sitta på en renskinn mot en solvägg, bli varm hela vägen in i hjärtat av solens sköna strålar.
Det är en fantastisk årstid den här vårvinterns vi har här i nord. Snön ligger fortfarande kvar, men solen är så varm att man kan sitta barärmad i solen utan att frysa. Jag blir helt lycklig i kroppen av denna tid.


Extra underbar är det förstås att vi fått ärva två renskinn från mina svärföräldrar då de inte kom till användning i deras nya hem. Att blunda och rikta ansiktet mot solen och samtidigt krafsa med fingrarna i renskinnet.. Ack sicken fröjd.


 Nu måste jag ju till att erkänna att barnen, som lekte på andra sidan av ladugården, inte var ett dugg sams med varandra. Stup i ett hamnade de i bråk. Skratt ena sekunden, gråt och illsinta vrål i nästa.
Att hela tiden "nöta på varandra" och samtidigt inte vara helt kurerade kanske inte är en sådan bra kombination. Men jag lyckades i det längsta möjliga att ignorera deras kiv och ägna mig åt livsnjut.

Tillslut gick det inte och jag gick in för att göra lite mellanmål som bestod av varm choklad, varm saft och en mängd olika kakor jag handlat på Coop. Efter detta inmundigats blev stämningen mycket gladare och barnen roade sig länge med att åka spark på snön för att tävla om vem som kunde glida längst ut på åkern.


Själv satt jag och kollade på då de med väldig fart susade fram över snön.


Årets första (förutom sockorna) utehängartvätt. ÄNTLIGEN! Denna tid alltså! Och det är bara början på allt det ljuvliga framför.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar