onsdag 25 mars 2020

Vanliga göromål i konstiga tider


Jag och barnen gjorde ett besök till min nyfunna vän Sofia. Sofia är keramiker och jag är väldigt förtjust i hennes alster.
Medan jag dök in i min egen värld genom kameralinsen lekte barnen med en av Sofias hundar och skapade ett hem i den gamla ladugården bredvid Sofias verkstad. De odlade grönsaker, fiskade i en sjö intill, skötte om sina djur i ladugården, mjölkade och skapade en hel egen värld i deras egna fantastiska fantasi.
Jag tog en hel massa bilder, här kommer bara en liten del av den stora fotohögen.






Mer från denna keramikserie kommer en annan dag. Att få förmånen att fota vackra ting, det är för mig en sådan glädje.


Hemmavid händer det inte så mycket annat än att det är just där, alltså hemmavid, som vi mestadels befinner oss.
Nu mer än någonsin är jag så glad över att bo på en sådan plats som vi gör. Vi behöver inte stanna instängda i vårt hus utan har en hel gård med skog och åkrar kring om att röra sig fritt på. Tänk vilken frihet. Jag är dessutom så väldigt hemmakär och finner stor inre frid i att "bara" få vara hemma.

Inre frid är dock inget som dessa tider ger. Sjukdom, smittspridning i rasande takt, död, ensamhet, ekonomiska problem, småföretagare som går i konkurs, oro och misstänksamhet... Vet knappt ens vad jag ska skriva.

Blir istället en hel del annat, kanske inte så väsentliga saker, inte världsomvälvande, mer vardagliga, småtråkiga och små små sysslor i vår egna lilla tillvaro i denna stora värld. Det är allt jag kan dela och skriva.


Maken slängde ihop en supersmaskig paj. Åt av den från engelskt blått porslin, drack te ur en kopp från Sofia och plockar med min lilla beställning från Eplaros. Vackert illustrerade vykort med hopp om vår och ett spel för familjen. "Finns i skogen" som gjord för vår familj i Skogshägna. Bra att ha nu när det vankas mycket tid hemma. Solrosfröpåsen fick jag som gåva. Dessa ska jag och minstlillan stoppa i jord tillsammans och hoppas på ännu en sommar med frukost ute i det gröna i skuggan av våra växande solrosor.


Tänker mycket på våra småföretagare. Vill hitta sätt att kunna hjälpa och jag har en idé. Jag är ju bara en liten prick i det stora hela, men kan jag göra något så vill jag gärna. Återkommer om detta snart.


Vår käre granne har nu tagit ner en stor del av alla träd jag märkt ut på vår gård. Såå mycket mer ljus det skapat på vår gård. Jag känner mig så glad. Funderar nu mycket kring vad vi ska göra av den skogstomt som förut bestod av tall och gran. Nu när den största del av träd som stod där nu är borta finns det stor risk att den växer igen av sly.


Men ännu är det vårvinter och glädjen att få sitta i solen är så stor. Dricka varm choklad och läsa eller lyssna på en bra bok eller fåglarnas kvitter.


Jag har börjat läsa "Min morbror trollkarlen" för mina barn. Storebror har hört denna förut, själv har jag läst den otaliga gånger, men vi är båda inte ett dugg less. En saga att läsa om flera gånger i livets alla åldrar.
Sticka är en perfekt sysselsättning. Den är ju så lätt att ta med sig vart än man går. 




På åkern är det den allra bästa av världar. Det är skare och man kan ta sig vart man än vill. Tjejerna har fått smak på längdskidor och har tagit flera turer ute på åkern. Själv lånade jag min mans pjäxor och skidor och gled på vingliga ben iväg, vingliga ty det var tjugo år sedan denna ömma moder stod på längdskidor senast. Så roligt det var. 
Jag har förvisso kunnat utan större svårigheter kunnat vandra runt i skogen denna vinter då det inte funnits så mycket snö. Men med skidor på kan det ju ändå kännas som en ännu större frihet då man ibland kan glida fram. 



Men hoppsan, här sitter det visst en björn i ett träd. Upp gick det lätt. Ner fick jag dock ta mina starka armar till hjälp.


På åkern fanns det små harpluttar. Vet inte om det funkar så här vintertid, men vi provade att stoppa ner dessa två i jord för att se om det växer upp sådant som haren ätit utav. Nu får vi vänta och se.


Förkyld minstlilla. Jag och maken turas om att vabba.


Lite vår inomhus.


I solens ljus får videkissarna ett skimmer omkring sig.


Ulliga gulliga.



2 kommentarer:

  1. Så fina bilderna blev!
    Ha en fin dag nu ♥️

    SvaraRadera
  2. Så tacksam att få ta del av dina fina vardagliga bilder. Skön avkoppling och fröjd för sinnet att ta del av. Det är en gåva du fått

    SvaraRadera