Verkligheten..

Min man är en hejare på att röra ihop. Då han lagar mat smakar han av, tar lite till av vad det nu är, smakar och grejar tills han blir nöjd. Det blir ofta väldigt gott den mat han lagar till. Denna vecka lagade han till en VB-ost paj med en räkröra och sallad som var helt gudomligt god till sina kollegor och som jag sedan fick äta resterna av. Vilken lyxlunch en helt vanlig torsdag.

Idag är kroppen så trött och less. Jag skjutsade barnen till deras sista dag på förskolan, körde hem och damp ner i soffan och satt sedan där fast. Så skönt att bara sitta/ligga där och inte bry sig om just någonting för stunden. Helt plötsligt var det dax för lunch och jag hivade mig upp ur soffan, gick mot köket och möttes av ett enda stort välsignat stök.
Det är nästan komiskt. Mitt i detta stök satte jag mig och dukade upp lite fint för mig.

Visst, det ser ju jättefint ut om man blundar för allt det andra och bara fokuserar på det som är mitt framför. Vilket jag faktiskt lyckades rätt så bra med för stunden. Maten var så god och gjorde att jag glömde bort allt det andra runt omkring.
MEN om man lyfter på blicken möts man istället av detta;

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Välkommen till verkligheten hos oss. Vårt hem är absolut inte så fint som jag ofta lyckas få det att se ut på bild ;-P. Men jag trivs här ändå.