En tråkig hall

 Vår hall alltså, den är ju så mörk och trist. Jag har lite svårt att förstå lyckan i att måla alla dörrar i en brun tråkiga färg. Tapeten är intetsägande, det finns inget fönster som ljusar upp och ingen bra vägg att ställe en byrå emot. Jag får känslan av att gå igenom en mörk tunnel. Från ljuset i vardagsrummet, in i mörkret och sedan ut i det ljusa köket. Så tråkigt.

Robins söta lilla byrå ställde vi här om dagen framför dörren till källaren, dit ner går vi ändå så sällan. Där i har barnen varsin låda att ha sina vantar, mössor, tjocksockar och halsdukar.

Det blev över tapet från då jag tapetserade skafferiet. Två våder av den satte jag in i dörrarna till Billys bokhyllor för att få in lite mer färg i tillvaron.

Fick en helkul poster av min svägerska i present. Det händer allt möjligt i bilden. Tänkte att den skulle pigga upp lite i den mörka hallen, men den försvinner som i allt det bruntråkiga..

Längtar efter att få renovera hallen. Men man ska ju ha råd också och dessutom ha den där orken till det. Vi tänkte göra en rätt omfattande renovering i denna hall. Ta bort en liten toalett (som en av de bruna dörrarna leder till) för att få mer utrymme, vilket inte är något man gör bara på en liten kvart. Det känns som så onödigt och slöseri med tid och pengar att till exempel sätta upp en annan tapet bara tillsvidare. SÅ jag får helt enkelt leva med den mörka hallen tills renoveringens tider tar fart.. Om det ens kommer att hända någon gång. 

Det härliga är ju att man faktiskt kan vara rätt så lycklig ändå till och med en ful hall.

Här är en härlig tös, fem månader om lite drygt en vecka. Fått sin första tand, har börjat ta tag i leksaker och smakat gröt för första gången i sitt liv. En riktigt liten goding.
Mössan har min mammas kompis Maud virkat och koftan har min mamma själv stickat.
Tänk vilken ära för mig att få rå om en sån här fin liten tjej. Lycka!