Blåbären ser rätt så skrumpna och ledsna ut på blåbärsriset. Själv känner jag mig rätt så lik ett skrumpet blåbär. Absolut inte ledsen, mer trött. Jag och min man är förkylda nu för andra gången på kort tid. Det positiva är att barnen faktiskt klarat sig undan båda gångerna (peppar, peppar). Har varit särskilt rädd att minstlillan ska få samma slemmiga hosta som maken. En bebis med slemmiga andningsvägar är inte något fröjdefullt.
Just nu ser vår familjesituation också rätt annorlunda ut än vad jag är van vid. Vilket kan bidra till tröttheten. Planen var att min man skulle arbeta halvtid och vara pappaledig på halvtid fram till årsskiftet. Nu blev det inte alls så. En chans till ett jobb som passar min man som handen i handsken dök upp och tänka sig han fick jobbet också. Det känns riktigt kul. Men just nu känns det som att det kör ihop sig en aning då han nu har tre jobb som ska försöka pusslas samman och inte krocka. Halvtid som pastor, deltidsbrandmannaskapet och halvtid på det nya jobbet (som blir heltid efter nyår då han slutar sitt jobb i Pingstkyrkan).
Jag hade sådana planer på äntligen få tid och ork till att renovera. Men dessa planer får packas ner i sin låda igen och gömmas bort en tid till. Kanske, kanske att det finns mer tid sedan. Hoppas på det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar