Här står jag och vet ni vad, blogglängtan har åter infunnit sig. Den kom i morse och jag hoppas att den kommer att stanna kvar. Det har känns så ledsamt att inte haft någon lust till bloggandet, jag har ju hållit på med det ett rätt bra tag nu.
Det är häftigt att få vara med i hur en människa växer fram. Som denna lilla tös till exempel som mer och mer får en egen personlighet, blir en helt egen person inte bara den "lilla bebisen".
Det är mysigt att tre mornar i veckan få rå om henne alldeles själv. Är själv rätt förkyld, eller mest hes egentligen så jag kände inte för att göra något alls idag. Så vi gosade ner oss i soffan och satt där tills det var dax för storebror att komma hemma med taxin.
Gjorde ordning lillan för att sova ute i vagnen och traskade i väg för att möta storebror. Denna lilla skylt på dörren möter en nu mera varje gång man ska gå ut. Vi råkade en morgon att glömma att skicka med storebror frukt, vilket elände. Nu hoppas vi att vi aldrig ska glömma.
Det ser så gruvligt mysigt ut att få ligga nerstoppad i en varm overall, på ett mysigt fårskinn i en vagn. Tänk om man ändå kunde få göra det själv. Ligga där och gosa, det enda som sticker upp i den kyliga luften är den lilla näsan och luften man andas ut blir till ånga. Minstlillan sover så bra utomhus, att jag nästan varje gång hon gör det, får väcka henne efter fyra (!) timmar.
Längst den lilla grusvägen är det inte svårt att hitta fina fotobjekt. Allt är bara så vackert. Frost, smält frost och allt där emellan.
Sedan vandrar vi hem igen med denna lille galning. Vi äter lunch tillsammans, bara han och jag och sedan får jag för mig att jag vill städa min garderob, vilket jag får mycket bra hjälp med.
Det var i alla fall roligt att få riva ut allt och hoppa och simma runt bland alla koftor och tröjor.
Jo, jag vet, jag har helt galet många tröjor. MEN konstigt nog har jag ändå alltid svårt att hitta något som passar ihop med den övriga klädseln..
Hoppas vi ses snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar