måndag 12 oktober 2015

Helgens bravader


Hembakat surdegsbröd, det är lyx det. Detta bröd fick jag av min svåger, det jag skrev om i förra inlägget. Fick också ett råd som va hur toppen som helst. Det var att skära upp brödet i skivor och sedan stoppa in det i frysen. En anledning till att jag inte bakar bröd själv är att det är så mycket möda för något som förvisso är hur smaskigt som helst då det är nybakat, men blir nästan genast torrt, tråkigt och trist. Genom att man fryser in det i skivor kan man ju bara ta fram den mängd man tror sig ska äta upp, värma i mikron och vips känns det nästan som nybakat igen.


Då det kommer till slisk, då bakar jag gärna. Denna kladdkaka med kolakräm blev helt galet god. Hallonen jag dekorerade kakan med hade till nästa dag nästan helt sjunkit ned i krämen, så jag fick ställa dit några fler.


I dag fyller min bror år och igår min far. Ett egenritat grattiskort är alltid uppskattat. 


Vår mellantjej fyller snart fyra år och i helgen pysslande jag och den snart fyraåriga tjejen inbjudningskorten till hennes kalas. Behövs egentligen inte så mycket mer än några stämplar och lite klistermärken så blev lillan nöjd.


Mysiga minstlillan.


Är helt galet förtjust i barnnackar. Om det nu inte var så att denna lilla grabb nu gått och blivit allergiskt mot mammapussar hade jag pussats av bara den.



Melliset tog vi utomhus. Vädret har varit riktigt härligt hela helgen.
Det är så mycket man måste hinna denna årstid. Allt som man släpat fram under våren och sommaren ska nu tillbaka in i sina förråd. Så träligt, det är ju såå mycket roligare att ta fram än att städa bort.
Nu sitter i alla fall vinterdäcken på bilen, studsmattan har plockats ner och nästan alla blomkrukor och utemöbler har burits bort. Men fortfarande finns det jobb kvar.


Då jag satte grankvistar i blomlådorna på huset, ville lillan ha det på lekstugan också förstås. Tänk att något så enkelt kan bli så fint. 


Jag och min make har båda den egenskapen att vi bara droppar saker vi för stunden inte längre behöver, stänger dörren och glömmer eländet. Det är, som du kanske förstår, inte någon bra egenskap och skapar bara elände och förtret. Det har knappt inte gått att ta sig in i vårt förråd och det är med livet som insats om man ska försöka ta sig längst in.
Släpade igår ut ALLT ur förrådet. Maken hjälpte mig med att sätta upp några fler hyllor och skulle sedan försöka ställa tillbaka allt igen, denna gång i en bättre ordning... Hälften står nu fortfarande kvar ute på gården. Får ta en nytt ryck i eftermiddag och försöka få in allt igen.

Ja det var det mesta som hänt hos hos under helgen som var. Nu kommer en ny vecka med nya möjligheter till lycka och kanske även något förtret.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar