Vi är hemma igen efter några dagar hos mina svärföräldrar. Lite miljöombyte kändes att det behövdes så här mitt i höstlovet. Barnen älskar att få komma till sin farmor, farfar och deras två hundar. De hade innan nedräkning på hur många dagar det var kvar tills vi skulle åka dit. Vi hade med oss vår lille kisse och funderade hur det egentligen skulle gå då katten inte alls är van med hundar.
Det gick jättebra då svärfars har en övervåning som katten kunde hålla till på. Jag, Robin och Elias har också våra sovplatser där uppe. Katten låg långa stunder i trappen till nedervåningen och kikade ner och kunde på så sätt hålla koll på vad vi och hundarna sysslade med.
Tyvärr tog jag ingen bild på det, tog nästan inga bilder alls. Tog det mest lugnt och gjorde inte så mycket. Stickade en hel del på min islandströja, satt och pratade med min svärmor medans hon stod och tillagade massa supersmaskig mat och hjälpte barnen med saker de behövde hjälp med.
Emylinda fick lära sig en patiens av farmor. Just på bilden ovan tror jag dock att hon hittar på en alldeles egen patiens.
En av dagarna skulle Robin åka iväg för att hjälpa sin moster med några saker och jag fick åka med. Vägen dit följer den vackra Vindelälven. Som nästan alltid möter man på dessa fyrfota kreatur efter vägarna. Jag tycker att de är så otroligt tjusiga, förutom ögonen som jag tycker ser helt tomma och stirriga ut.
Vi hade ju ett ärende att uträtta så tid att stanna vid älven fanns lixom inte så mycket av. Jag måste ta en dag att enkom åka hit för det finns så många underbart fina platser här längst Vindelälven som jag gärna skulle vilja utforska mer än dessa snabba blickar genom bilrutan.
Visst ser vattnet väldigt varmt och inbjudande ut... Eller så kanske inte. Jag har på känn att man skulle frysa till is redan i hoppet ner.
Tiden gick snabbt och så var det dags att åka hem igen. På vägen mot kusten träffade vi också på ett gäng med vackra renar som stod och betade på en åker.
Båda våra tjejer kan bli åksjuka. Tack och lov går illamåendet oftast över efter att vi stannat bilen och de fått stå på marken en stund och andas frisk luft. Här blev det ett sådant kortstopp och jag passade på att fota lite vackra vyer.
Nu känns det skönt att vara hemma igen. Tänk vad bara några få dagar kan göra att man får upp ögonen på allt det man tycker så mycket om i sitt hem. Lillkatten Severus blev jätteglad över att få komma tillbaka till sitt hem utan hundar och möjligheten till att vistas utomhus. Den som kanske inte blev fullt lika nöjd över hans hemkomst är våran äldre katt Gordon som säkert önskar att han kunde få flytta för gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar