Jag har ADHD

Jag vet inte om du har sett på tvserien "Så mycket bättre" i år. Denna säsong är det en artist som heter Stor som är med. Stor är en artist som inte jag kände till innan han var med i så mycket bättre. Har i och för sig inte så stor koll på musik och artister inom hiphop. För mig är det så befriande att se denna artist, ja han gör en makalöst bra tolkningar, men nu är det inte det jag syftar på utan hans ADHD.
Så mycket av Stors problematik känner jag igen mig så mycket i. Han har inte gjort klart nästen en enda låt innan programmet börjat, utan arbetar med dem ända in i sista sekunden. Ofta har han så mycket ångest kring sina låtar, han vill att de ska bli perfekta, men har som sagt inte arbetat helt klart med dem till just innan han ska framträda. Han uttrycker själv att han blir så less på sig själv och sitt beteende, men att det är så det är.

Jag har själv diagnosen ADHD. Många har ett inlärt tänk på hur människor med diagnosen ADHD är och hur de tror att diagnosen yttrar sig. Att man är överaktiv, utåtagerande, stökig och svårt att hejda sina impulser. Ja visst, många med ADHD har just den problematiken, men långt i från alla. Jag har själv inget problem med överaktivitet, är förvisso rätt "pillrig" i kroppen och har mycket svårt att sitta still och rör ständigt på mig utan att tänka på det. Så ja, det är väl i och för sig en viss överaktivitet. Är inte utåtagerande och var absolut inte stökig i till exempel klassrummet. Snarare helt tvärt om, syntes nästa inte över huvud taget. Har heller inte svårt att styra mina impulser.

Dessa punkter har jag kopierat från en sida här på internet med vanliga symtom vid ADHD och dessa passar in på mig till punkt och pricka.

• Svårt att koncentrera dig och har många tankar och idéer i huvudet på samma gång.
• Svårt att komma igång med uppgifter.
• Svårt att komma ihåg långa instruktioner.
• Kan ha svårt att skapa ordning och struktur omkring dig.
• Svårt att passa tider.
• Glömmer eller tappar ofta bort saker.
• Vanligt att skjuta upp saker tills det blir försent.
• Vara orolig, ha ångest eller ha svårt att sova.
• Trött av att umgås länge med andra.
• Svårt att reglera ditt humör.
• Kan vara extra stresskänslig.
• Svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt.

Skolan var för mig en total mardröm. Egentligen skulle jag ha tycket jättemycket om skolan om det inte var för att jag hade så svårt med koncentrationen, och fram för allt svårt med att påbörja saker och att göra klart dem i tid. Älskar att skriva, men direkt det var en uppgift att skriva om en särskild sak eller ämne och det fanns ett krav på mig att göra det (vilket det är i typ allt man gör i skolan) så slog allt bakut. Även om det var en ämne som jag faktiskt tyckte väldigt mycket om eller var intresserad av så var det så ångestfyllt att börja och att fortsätta.
Det går nästan inte att beskriva hur jobbigt det kan vara. Jag är rätt duktig i skolan och ville väldigt gärna få höga betyg, men förstörde hela tiden för mig själv genom att skjuta upp saker tills att det nästan är helt försent. Satt ofta och stirrade på pappret framför mig, uppfylld av ångest och visste egentligen vad jag skulle skriva, men det gick inte att börja.
I högstadiet, när kraven på en ökade, började jag få problem kroppsliga symtom på grund av min prestationsångest med ont i magen och migrän med synbortfall och enorm huvudvärk. I gymnasiet började depressioner och viktproblematik att drabba mig. Ville så gärna prestera i skolan, men det krävde så mycket energi och gav så mycket ångest. Det var en lättnad när tiden i skolbänken var över.

Jag arbetar idag som undersköterska. På mitt jobb en dag stod tv;n på, som den oftast gör i allrummet. Brukar inte ha tid att stanna upp och titta på den, det finns liksom hela tiden annat som kräver min uppmärksamhet och som hör till mina arbetsuppgifter. Men nu sas det något som gjorde att jag stannade upp för att lyssna. Det var en mamma som berättade om sin son. Han hade ADHD och hade en dag valt att ta sitt liv. En replik som hon sa har fastnat hos mig, det var en sak sonen en dag hade sagt till henne. "Mamma, många säger till mig att jag är lat, men jag är faktiskt inte lat."
Om man hela tiden skjuter fram sina uppgifter och inte kommer igång med dem kan man utåt verka lat, att man helt enkelt väljer att strunta i sina uppgifter för att man inte ids göra dem. För en person med ADHD är det på intet sätt på grund av lathet. Det är bara så oerhört svårt att komma i gång.

För mig är det väldigt befriande att se en annan människa ha dessa problem, att de problemen får komma fram i ljuset. Det tar förvisso inte bort orsaken till problemet men jag får se att jag är inte ensam om att ha det så här. Och eventuellt att det kanske ökar förståelsen för hur det kan vara och att det inte beror på lathet.