Alltså snökristaller, så sagolikt magiska. Tänk alla dessa små mirakler som vi omges av överallt i vår närhet. Om man bara böjer sig ner och tittar lite närmare på det lilla.
Jag och minstlillan är förkylda och drar våra filtar kring om oss och fastnar lätt framför olika skärmar. För att få lite sol tog vi en liten minitur med sparken. Sicket underbart väder det är.
Vi tog en sväng för bi de kackande tanterna med lite matrester. Jag längtar så efter att få ha några egna hönor. Inte många. Bara fyra fem stycken, men jag har tyvärr inte något bra hönshus där de skulle kunna bo och jag litar tyvärr ej heller på min egen förmåga att ta hand om dem. Fy vad jag starkt ogillar denna sida av mig själv, den som inte klarar av att "ta mig hela vägen". Den där som inte gräddar klart semmelbullarna, eller rensar alla blåbär som plockats, eller bara sitter i en fåtölj en massa dagar och sedan måste springa ikapp sig själv, eller arbetar många månader med fröer och odlingar, men sedan inte har kraft att ta hand om skörden... Suck! Den där delen alltså, vad jag ogillar den. OCH är så medveten om den, men inte kan "ta bort den" ur mitt liv.
Men att längta det kan jag göra i alla fall. Längta och hoppas. Med åren har jag ju ändå blivit SÅ mycket bättre på så många saker. Jag som knappt ens förut kunde ta hand om mig själv, har nu tre barn, två katter och ett helt hushåll som jag faktiskt klarar rätt ok med att ro i land. Och min fantastiska förmåga att se det vackra i det lilla, fokusera på små fina detaljer, den delen av min själv tycker jag väldigt bra om. Inte bara i naturen finns dessa små fina, utan även i ting som skapats av människohand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar