En liten fortsättning på mitt förra inlägg.
Efter att vi varit på gården utanför Norsjö och hämtat ett skåp (och lite annat smått och gott som vi köpte på plats) åkte vi vidare till mina svärföräldrars paradis i Västerbottens inland. Har förut visat många bilder från denna plats och här kommer en hel drös av bilder från vår sensommarhelg här.
Här finns inget rinnande vatten, men sjön ligger ju alldeles intill knuten med sitt glasklara vatten och bara några meter från stugan finns en kran med rinnande vatten från en kallkälla. Finns inget godare vatten är det.
Lite smått och gott från vår trädgård som vi tog med till svärfars.
Svärmors fina blombänk med en kärlekspelargon i majestätlig prakt. Det är i krukor man får sätta sina blommor på denna plats. Från rabatter suger marken omkring upp all näring och perenner har svårt att kunna överleva. Titta så läckra dessa stormhattar blivit;
Anar att de blivit så här på grund av den näringsfattiga jorden, men riktigt snygga tycker jag att de är.
Minstlillan har hämtat vatten från kallkällan. Perfekt att kunna använda en gammal barnvagn till att lasta vattenkannan på och styra hem.
Storebror fick ta på sig sin fars gamla kläder och blev om möjligt ännu mer lik sin pappa. Farmor och farfar behövde hjälp med veden och storebror fick ett ypperligt tillfälle att tjäna lite pengar på.
Själv tog jag på mig vandrarskorna och begav mig ut i ensamheten. Älskar att få vandra iväg i skog och natur. Tanken var att jag skulle plocka blåbär, det fanns helt sagoligt massa stora vackra blåa bär, men också så galet mycket knott och sviare. Fy bubblan. Gav rätt fort upp och vandrade istället iväg till den vackra tjärnen som man kommer till om man följer denna stig upp för berget och igenom skogen.
Mötte vackra fåglar längst stigen och några renar som direkt de fick syn på mig hastigt vandrade i väg i motsatt riktning. Älskar sensommaren och höstens alla vackra färger och den höga klara luften.
Hjortronbladen har nu intagit en färgprakt av dess nåd. Så vackra!
Vid denna tjärn levde för länge sedan skogssamer. Det är en häftig känsla att vandra på en plats där man känner hur marken är full av historia av människoliv.
Naturens små mästerverk.
Längst promenaden hem från tjärnen gjorde jag ett nytt försök att plocka blåbär. Fy vale! Det gick helt enkelt inte. Blev bara väldigt svettig, arg och galen på dessa envisa flygfän. In i ögonen, i näsan, i öronen och i munnen skulle de. När jag kom till stugan tog jag av mig alla kläder och slängde mig i den sexton grader kalla sjön. Vilken underbar befriande känsla att få kasta sig i och känna det kalla vattnet slå emot kroppen, adrenalinet som rusar fram av chocken. Jag fullkomligt älskar den känslan som sedan infinner sig i kroppen när jag kliver upp ur vattnet. Passade på att tvätta av kropp och knopp när jag lika var blöt.
Till middag serverade min svärmor helt makalös god mat. Det går inte att beskriva alla goda smaker som fyller munnen, du får istället se bilderna och ana dig till hur vansinnigt gott det var.
I sensommarkvällen satt vi ute vid elden och mös.
Tog mig nästa dag en liten tripp ut till udden där P-H alltid har något nytt bygga på G.
Efter en stund fick jag sällskap av min familj som kom sjövägen.
Där hemma i stugan höll svärfars på att förbereda lunchen. Parisare stekta på muurikka skulle det bli.
Eldhunden ser mer och mer tärd ut för varje gång vi är här.
Kokkaffe ute på eld är bland det godaste som finns.
Felix tyckte att han också skulle få smaka på den goda parisarkorven.
Minstlillan har i flera år fiskat med kastspö, vilket hon är en riktig hejare på. I år fick hon för första gången fiska med krok.
Jag och min svärfar tog oss en sväng ut i lingonriset.
Sedan var helgen slut och dags att bege sig hemåt vägen. Denna rosa vackra himmel vinkade adjö. Hoppas på att snart på återvända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar