Den tjugonde augusti firade jag och min älskade Robin vår femtonårsdag. Femton år sedan vi sa ja till varandra i nöd och lust. Kristallbröllop sägs det vara det femtonde året som gifta. Hade planer på att hitta några fina kristallglas att inviga på vår bröllopsdag, men det kom så mycket annat i vägen så det blev inte. Får se om det blir något inköp under året.
Vi firade i alla fall med att baka en tårta. Ruskigt god blev den. Dock inte så vacker som jag hade tänkt då jag i ren förvirring glömde detaljen i att vispa gulan länge, länge. Vilket gav istället för den vackra rödrosa färg jag hade tänk att hallonfromagen skulle få, istället någon slags snorgul.. Nej inte blev den vacker, men sinne så god.
Handlade några flaskor lyxiga Cider i vår matvarubutik att dricka till. Vackra och goda.
Liten gullig bukett med små zinnior fick pryda bordet. En av våra ungar är inte något vidare fan av tårta, till honom fanns det istället skålar av det som blev över från tårtans mellanlager.
Både min och Robins tårtbit ramlade omkull på assietten. Sicken tur, ingen av oss har nämligen några planer på att gifta sig under året. Om det inte skulle vara med varandra igen förstås.. Skulle säga JA till honom om och om igen för resten av livet.
Inte är det bara solsken det där i att dela hela sitt liv med en människa. Båda två måste helt enkelt vilja och kämpa för varandra hela tiden. Man måste prata om saker, inte trycka undan lagra allt osagt på hög i sitt inre. Sätta tid för varandra, umgås på tu man hand. Ge och ta, inte bara det ena. Tänka på vad man har hos varandra, inte det man inte har eller skulle kunna få hos någon annan. Ta itu med problem som uppstår stora som små i tid. Tiden läker inga sådana sår, skapar istället bara större klyftor som är svårare och svårare att reparera ju längre tiden går.
Jag är så glad för all den kärlek jag känner för och får från min man. Robin du är min bästa vän, min livkamrat, älskare och den jag väljer om och om igen. Utan dig kan jag inte andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar