Verkligheten

"Vad skönt att komma hem till ett inte så välstädat hem", utbrast en kompis när hon klev in i vårt hem. Hur ska jag tolka det, tänkte jag. Ska jag ta det som en förolämpning?
Nej det var inte alls så hon menade. Hon tyckte som hon sa det var väldigt befriande och skönt att komma till ett stökigt hem där man känner att man vågar släppa loss sina barn utan att vara rädd för att de förstör något.

Jo visst är det så. När man kliver in i ett välstädat hem är det nästan så att man inte vågar röra på sig och ännu värre våga släppa in sina barn in i. Jag kan inte slappna av utan känner att jag måste springa efter Elias alla steg och hela tiden kolla vad han gör och rör. "Nej rör inte i den där, akta AKTA! NEJ inte den!"
Var hemma hos ett kompispar där jag la undan doserna till tv,n bland annat på deras högtalare så att min lilla kille inte skulle banka sönder dem i golvet eller något annat. "Nej lägg inte doserna där du kan repa högtalarna", fick jag som svar. Gulp, ok vad gör jag nu? Jag kände mig inte mer avslappnad av den kommentaren kan jag säga.

Jag tycker mycket om att komma till min moster Kicki och hennes mans hem. Där kan jag känna mig helt avslappnad och vara mig själv. Nej jag menar inte att jag tycker att hon har ett ostädat hem, de har det väldigt fint. Men deras tre söner är väldigt duktiga på att dra fram och stöka till det riktigt ordentligt. I "grunden" är det städat, men ytan är stökig. Saker som min moster är rädd om har hon placerat på ställen där de inte kan komma åt dem.

Det känns som att det enda jag håller på med om dagarna är att städa, men det se ändå aldrig riktigt städat ut. Robin undrade en dag om det inte var dax att dammsuga köksgolvet. Han fick en lååång kall blick tillbaka. Jag hade nämligen dammsugat golvet tidigare samma dag.
Jag önskar mig ett välstädat hem, men detta är egentligen verkligheten;

Vår hall

Lekrummet

....och inte är väl det hela världen. Känner sig folk välkomna och kan vara sig själva i vårt hem är det väl det som räknas. Inte hur välstädat det är.