Träna, eller icke träna..

Kom just in från årets första promenad. Första steget mot att bli en hurtbulle och att bli vältränad och snygg är nu taget...
Jag önskar att jag kunde säga att jag hurtarde mig fram, men mas eller haaas känns som en mycket bättre beskrivning. Benen kändes som två stora klossar och flåsandet var i full gång redan efter att jag passerat grannen.

Åh varför ska det vara så mycket lättare att sätta sig i soffan med en godispåse i näven än att ta sig ut och motionera?? Jag vet mycket väl att jag skulle må mycket bättre i fall jag började träna. Min hållning är katastrofal och konditionen finns knappt att tala om. Skulle trivas med mig själv mycket mera i fall jag ändå kunde börja träna! Man behöver vårda om sin kropp för att må bra i sin knopp, det tror jag.

Det svåra tycker jag är att komma igång och att sedan fortsätta tills man tagit sig över de där första trappstegen och man fått lite muskler och kondition. Jag vet inte hur många gånger jag börjat, hållit på i någon vecka för att sedan ebba ut i ett ingenting...

Tänk om det var så att man kunde träna upp sig till en viss nivå för att sedan stanna där! Det vore ju hur bra som helst. Men är det så, nej. Man kan träna och träna som en galning, men slutar man sedan helt så förtvinar musklerna efter ett tag och flåsandet kommer tillbaka. Vill man behålla en viss muskelstatus eller kondition måste man träna kontinuerligt för att behålla den.

SUCK! Kommer jag någonsin att lyckas?? Jag tycker att det är trist att träna. Jag vet att det finns sådana som lever för att träna, de kan nästan inte gå en dag utan att det på något vis tränar. De tycker att det är kul
helt enkelt. Jag är en lat människa som helst skulle vilja sitta i soffan och få musklerna serverade, att inte behöva göra så mycket för att få dem.
Nej här ska börja tränas! Jag bara måste helt enkelt!!