"Bara fem minuter till"

Jag kan bli så galen på ett beteende jag har. Vet inte på vilket sett jag ska bli av med det, om det ens går. Jag är så dålig på att komma igång med saker. Det kan vara att göra sig i ordning för att åka någonstans till exempel till jobbet, att skriva en skoluppsats, att förbereda hemmet inför till exempel en fest, att kliva upp på morgonen, eller tvärt om att gå och lägga sig om kvällen.
Att komma i tid till jobbet, att i lugn och ro byta om och kanske sätta mig och andas en stund innan arbetsdagen börjar finns lixom inte i min värld. Nej då jag går här hemma tänker jag när det är dax att åka "nej men bara fem minuter till, jag har ju god tid på mig att hinna". Pytt heller! De där fem minuterna hade jag mycket hellre haft på jobbet. Nu måste jag istället stressa som ett as, när jag tillslut tagit mig iväg, för att sedan i sista sekunden slänga mig in på avdelningen på mitt jobb.

Detta beteende sitter även i mina återtaganden. Jag får ofta för mig att jag har all tid i världen, vilken gör att jag alltid får sitta uppe till långt in på natten, natten innan grejen ska vara klar och göra klart det jag åtagit mig att göra. Detta som jag då gjort är ofta inte helt klart, utan är lite halvdant så där. Till exempel många av mina skolarbeten jag lämnat in genom tiderna har nästan alltid sett klara ut, men om jag hade börjat med dem i tid så hade de sett mycket bättre ut. De gånger jag lämnat in ett för mig "perfekt" arbete är då jag missuppfattat datumet som arbetet ska vara klart på och trott att det ska vara klart dagen innan det egentligen ska vara klart på. Då har jag i lugn och ro kunnat finslipa, skriva om och ordna till så att arbetet blev så bra som jag hade tänkt från början.

Hur ska man göra för att bli av med detta beteende?? Jag har försökt tvinga mig själv till att bryta det, men det går bara inte. Jag vet ju egentligen då jag ligger där på morgonen att det är ju såå skönt att få äta frukost i lugn och ro. Att när jag väl kommit upp så tycker jag att morgonen egentligen är rätt så fantastisk. MEN då jag ligger där så går det inte att göra mina tankar rediga. Det enda jag vill är att få ligga "bara fem minuter till"...

Nog om det. Här är lite bilder från en promenad;

 Jag hade inte stativet med mig, så bilderna blev lite suddiga. Jag har alltid tilltalats av hus som står omringat av träd. Allra vackrast är det då man nästan bara kan ana att det står ett hus där inne i grönskan. Har tyvärr själv inga träd in på huset, men jag hoppas på att en dag i alla fall få lite buskar kring om väggarna.