"Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen bäres ut, ut, ut."
Igår städades julen ut ur vårt hus. Att ta ner julpyntet ur granen kändes så sorgligt, den var ju så vacker och fin och prydde vardagsrummet så bra i sin ståtlighet. *Suck*, men ut måste den i alla fall.
Oj vad ljust och härligt det blev när alla julgardinerna tagits ner och pyntet åkt tillbaka i sin jullåda. Adventsljusstakarna och stjärnorna byttes ut mot vanliga lampor i fönsterna och allt blev "som vanligt" igen. Tack vare all snö så känns det även mycket ljusare utomhus och idag skens solen så underbart vackert.
Tog med barnen ut på en liten sparktur för att få känna solens strålar. Ställde mig mitt i solen och njöt, nu går vi mot ljusare tider.
Barnen tyckte dessvärre INTE att solen var någe vidare underbar. De satt och blundade, gnällde och skrek; "Neeeej gå bort från solen, vi tycker iiiiinte om solen!!"
...Vilka konstiga ena.
På tal om det där med barn. Att städa med barn i huset är ju bland det träligaste man kan göra. Höll på att bryta ihop minst arton gånger under tiden jag försökte städa. Ju mer jag städade, ju mer stökade de. Sprang upp bara några minuter för att hämta gardinerna och lämnade skurhinken obevakad för en stund. Vilket jag inte skulle ha gjord. När jag kom ner igen sprang storebror i världens fart från vardagsrummet och jag hittade lillan liggandes i en stooor pöl av skurvatten mitt på parkettgolvet.
Ja, det var bara att ta ett djupt andetag och ta en sak i taget. Ta upp lillan ur pölen, ta av henne de blöta kläderna, torka upp vattnet och till sist skälla på sonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar