Alltså livet med små barn det kan verkligen vara det bästa och det mest frustrerande som finns. Och det kan snabbt svänga hit och dit över en och samma dag.
Vissa stunder blir jag SÅ himla less."Måste de bråka med varandra hela tiden?!?" "Snälla ta och sluta gnälla nu!!" Man vill skrika och bara skita i alltihop. Näe nu vill jag inte vara det här som kallas mamma något mer. Ta mig här i från dessa hemska ungar!
Nästa stund smälter hjärtat på en då man hör storebror göra något tok som får lillasyster att skratta så som bara storebror kan få henne att skratta. Eller som när vi dansade på vardagsrums golvet här om dagen alla tre och skrattade så att tårarna rann. Att leva utan dessa små guldklimpar går inte ens att tänka sig.
Det kan gå i från "piddelipom så underbart och mysigt livet är med dessa små" till "GAAAAH nej det här är ju ändå bara för mycket, jag blir så vansinnigt less" över en fjuttig timma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar