Ja det är sant, så här ser landskapet ut kring våra trakter. Nästan inte ett snökorn så långt ögat kan nå. Någon isfläck här och där, men det är det enda spåret man kan se av vinter. Sicken vinter.
Efter att jag slutade jobba idag åkte jag och barnen i väg till havet. Storebror har ett stort behov av att få röra på sig och använda sig av hela kroppen och detta var en perfekt plats för honom. Vi han inte mer än att ta oss ur bilen så var han genast i full färd med att ta sig över alla stenbumlingar och klippor, medan lillan just hade tagit sig halvvägs upp på den första klippan.
Förutom att jag började frysa väldigt fort (varför klä sig själv ordentligt när man påbylsat barnen en massa kläder?) så var det en väldigt mysig liten tripp.
Dagens citat från Elias; "Havet, det är världens största vattenpöl!"
Trots att jag gillar knallfärger, så gör de dämpade färgerna i de tre första fotona mig lyrisk. Och jag håller med Elias.
SvaraRaderaDet är det jag älskar med hösten, att världen först sprakar av alla underbara färger för att sedan gå över till dessa vemodigt gråa toner. Tycker om båda delana av hösten lika mycket. Men just nu känns det lite fel, lite snö vill jag då i alla fall ha, det är ju trots allt januari.
RaderaÄlskade barn, älskade Skäran! Och älskade du, såklart!
SvaraRaderaJag håller för övrigt också med Elias... :)