tisdag 8 april 2014

Gula gardiner och det där med att vara ifrån sina barn


Jo jag vet, jag byter gardiner i köket helt galet ofta. Meeen det är ju så roligt. Nu är det påsk och dessa gula fina gardiner jag köpt på Myronas i Skellefteå lyser upp hela köket. Gult är verkligen inte fult!

Jag och min man lyckas alltid nu mera att jobba samma helger, så även denna helg. Barnen fick då åka till sin farmor och farfar. Vilken konstig känsla det är att gå omkring i sitt hem utan att höra skratt, bus, bråk eller gråt. Att komma hem om kvällen och inte se sina små telningar ligga i sina sängar är nästan för sorgligt.

Det är konstigt det där. Ibland kan man längta efter ensamhet så det bara värker i kroppen. När man sedan får den, vet man nästan inte vart man ska ta vägen.
Då storebror var liten (mindre) värkte det i hela mig då jag var i från honom. Jag kunde lixom inte slappna av och njuta av de få stunder han inte var i min närhet. Jag och min man åkte till Sundsvall en helg utan honom och vi upptäckte efter ett tag att vi inte gjorde annat än att prata om honom. När det tillslut gick så långt att vi började se små videoklipp av honom på våra mobilen kände vi att nej nu måste vi skärpa oss och njuta av tillfället att bara vara vi två.
Jag grät varje gång jag skulle vara ifrån lillen. Det gjorde helt enkelt för ont.
På något mysko sätt kan jag njuta mycket mer nu av de stunder utan barnen. Jag kan slappna av och njuta av att faktiskt bara få rå om mig själv. Att få göra lite vad man vill, äta vad och när man vill och inte ha någon som hela tiden drar och skriker efter en. Det där fantastiska i att få gå på toaletten i fred. Jag vet inte, jag kanske blivit lite mer ego sedan jag gick över 30 strecket.

Nu är i alla fall ordningen återställd i detta hem. Barnen är åter på plats och det hörs liv och stoj hela dagen lång. Av någon anledning vill jag inte byta ut det mot allt lugn och ro som finns i hela världen.

Just ja! Visst är duken med röda äpplen på köksbordet förunderligt fin? Det är en vaxduk som jag och barnen köpte på Berthas bod i Ånäset förra veckan. Jag blir lixom alldeles glad av att se den.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar