måndag 2 september 2013

Rätt för mig, rätt för dig?

"Vad önskar du dig i 4:års present gubben?" Frågade jag lite försiktigt min lille kille idag efter vi ätit middag. Efter en stunds tänkande svarade han; "Hmm, ett eget rum!"
Aj, kanske inte riktigt det jag hade hoppats på att höra. Det kommer att bli väldigt svårt att hinna klart hans rum på bara några veckor.

Vi sover faktiskt alla fyra i vår lilla familj i samma rum. En mamma, en pappa, en snart fyraåring och en snart tvååring. Och jag älskar det.
För några månader hade jag kanske inte riktigt svarat på samma sätt, då hade barnen väldigt svårt att somna i samma rum och gjorde allt för att störa den andra. Kvällarna blev långa, griniga och tröttsamma. Efter att vi kväll efter kväll kämpade för att få dem att kunna somna tillsammans så lyckades vi tillslut, nu går det (oftast) hur bra som helst.
Jag mår så bra av att ha alla nära runt omkring mig. Att varje kväll få ligga och lyssna på sina barns underbara andetag är bättre än att få höra den mest ljuva musik. Att få krypa tätt intill min man och somna för att sedan efter ett par timmar vakna av en liten kille som med stor beslutsamhet försöker tränga sig in mellan oss. Det kanske låter konstigt, men det är precis så jag vill ha det.

Jag tror att vad som är rätt för mig är inte alls det som är rätt för dig, eller behöver då absolut inte vara det. Jag har flera kompisar som inte på något sätt kunnat slappna av när de har sitt barn sovande i samma rum. Det slutade med att varken barnet, modern och fadern fick någon vidare sömn. De mådde mycket bättre av att barnet fick sova i ett eget rum.

Så är det med det mesta i livet. Vad som är "det rätta" är inte det samma för alla. För mig är det att jobba halvtid, att bo ute på landet för att bara göra några dags visiter till staden, vara för evigt gift med min make, älska gammalt och nött och att få ta ett barn i taget.
Är allt detta det rätta för just dig? Nej skulle inte tro det. För mig är just detta det perfekta livet, för dig är det troligtvis på ett annat sätt.


Jag kramar om min lille kille och säger; "Ett eget rum får kanske bli din 5:års present istället, ska vi säga så?" "Mmmm det blir bra."

4 kommentarer:

  1. Linnéa Holmström; Bra skrivet!

    Maria Wiksten; Fint och klokt skrivet

    Madelen Darmark; Goa petra! !!!

    Pia Hermansson; vist skrivit<3

    Fred Jonsson; Kanske du tänker mycket Petra men jag kan endast lita på ditt ord. Däremot så från det du frågade din son vad han ville ha till fyraårspresent till det du sa att du kan få ett eget rum till din femårspresent istället så han du skriva ned många tankar och berätta varför du älskar att lyssna på alla ljud innan du somnar.

    Frida Marksén; Tack för att du delar med dig av dina tankar, de är så kloka och fina

    Simon Marksén; Så fint. Himla mys-petra. ^^

    Therese Wikström; Va fint skrivet

    Petra Marksén; Tack alla! Haha "himla mysPetra" det var ett nytt smeknamn jag aldrig förut blivit kallad ;P

    SvaraRadera
  2. Vet du, go'vän! Det här är i klass med vilken proffs-krönika som helst och jättefint! Glad att du är lycklig!
    Kram / E f

    SvaraRadera
  3. Det här inlägget träffar rakt i hjärtat. Vist och vackert!

    SvaraRadera