Mina svärföräldrar bor i Kristineberg. Det är ett samhälle som byggts upp för arbetarna i gruvan. Det är väldigt intressant att få gå runt med någon i samhället som kan mycket om den, för det finns mycket att berätta. Man kan se på byggnaderna vem som bodde var, vilken status man hade i gruvsamhället. Högst upp bodde gruvchefen och längst ner gruvarbetarna. Allt i en tydlig hierarki.
Det mesta man behövde fanns i Kriberg, bank, frisör, post, konsum, sportaffär, sjukstuga, polishus, skidbacke, simhall, biograf ja allt man kunde tänka sig behöva i ett välfungerande samhälle.
Idag är det rätt så sorgligt att vandra runt och se vilket förfall denna blomstrande plats har genomgått. Många hus är rivna, andra flyttade. Skolan står tom, folkets hus likadant, kyrkan är riven och konsum är igenbommat.
Fick i helgen besöka en härlig plats i Kriberg. En plats full av garage som Boliden låtit bygga upp åt alla gruvarbetare i samhället. De flesta av dem bodde nämligen i lägenheter och hade ingen plats att förvara sina saker. Rätt så häftigt tycker jag.
Dessa mer eller mindre slitna garage var som vackra konstverk för mig. Alla med sin egen historia med varsitt nummer och vackra nu mer rostiga detaljer.
Du har verkligen en fin blogg! Och så skriver du så bra!! Sorgligt är det på ett sätt när man går igenom byar o samhällen som hade allt för ett tag sen o nu är allt igenbommat o öde. Glesbygden dör o i storstäderna bor allt fler människor tätt, tätt ihop o ändå är de ensammast i världen. Kram frida p
SvaraRaderaDet är verkligen både sorgligt och vackert! Oh ändå, om det ville vända åt andra hållet! Om människor ville och kunde flytta ut på landsbygden igen. Vilket liv och vilken rörelse det skulle bli överallt och jag tror att många människor skulle må mycket bättre. Och vilken glädje för alla återinvigda garage! :)
SvaraRaderaLåt oss fortsätta hoppas!
E f