Dessa fina skira vita blommor är så fina. Hela naturen är så fin. Mitt i allt eufori, av allt det vackra och ljuvliga i naturen att värmen och våren är här, kommer livet och gör sig påmint. Det vackra i livet så som att allt på nytt väcks till liv. Att en vän fött en ljuvlig liten bäbis som mår bra och mamman med. Vänskap och skratt.
Tyvärr också det mörka, fula. Sådant som gör en arg och frustrerad. Cancer. Jag hatar cancer. Män som gör illa kvinnor, skadar kvinnor fysiskt och/eller psykiskt och skapar sår i hela familjer.
Det är väl tyvärr så livet är. Ljuset och mörkret. Lyckan och sorgen. Det kan lixom existera i samma tid. Samtidigt. Mitt i sorgen kan man skratta. Mitt i den vackra magiska lyckliga naturen kan man känna vemod och ilska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar