Fota eller låta bli?

Om du har missat det så älskar jag färgen röd. Jag hittade ett par jättefina röda byxor till min son på den senaste klädbytardagen. Han var så extra snygg då det bar iväg till kyrkan i söndag med röd toppluva, röda stjärnor i huvan på jackan, röda byxor och små röda detaljer på sina skor.

Jag lever just i en stor kris... Haha nej det är inte så farligt som det låter, det är bara det att min laddare till systemkameran har gått sönder och mina två batterier som jag äger till den har som du kanske förstår slut ström. Det är bara världsliga ting, men ack så jobbigt för mig för jag älskar att fota. Men ja, det kan vara nyttigt ibland att avstå eller som i detta fallet tvingas att avstå från vissa saker.

Har tänkt mycket på det här kring fotande. Alla (nej jag kan inte säga att alla gör det, men jag hoppas du förstår vad jag menar) fotar ju till vansinne. Man har ju nästan inte upplevt en sak om man inte kan visa det med en bild. Att se en vacker solnedgång eller läsa en tankevärd text i en tidning går nästan inte att ha för sig själv utan man måste genast fota den och dela med "alla andra".
En upplevelse kan ju nästan förstöras för att alla bara måste fota den. "Kan vi äta vår mat nu eller är det någon fler som ska fota den?" Om det ändå kunde vara en som fotade denna mat och sedan kunde dela med sig av sina bilder till de andra. Nej nu ska alla runt hela bordet dra upp sin mobil eller kamera och fota från sin vinkel.
Vad gör vi egentligen sedan med alla bilder? Vad har de för mening i ett längre perspektiv i livet?
Förstå mig rätt, jag säger inte att man inte får fota. Jag är själv en person som alltid har med mig kameran och vill bli bra på att fota och därav fotar väldigt mycket. Jag skulle nästan vilja vara "den där kvinnan som alltid har med sig kameran" för att människor i min omgivning kanske ska sluta tänka på att jag fotar så det lättare går att ta naturliga bilder.
Men jag tror att vi måste lära oss att uppleva saker i nuet. Inte ständigt fota den för att kunna visa för någon annan eller för sig själv vid ett senare tillfälle. Inspirera andra med dina bilder, ja! Men inte ständigt och hela tiden.

Jag kanske bara talar till mig själv, men för mig är det en ständig övervägning. Ska jag fota eller låta bli? Hur påverkas barnen över att det ständigt ska med en kamera för varje steg de tar och grej de gör? Dessutom läggs många av dessa bilder ut på Internet och nästan hela deras liv finns dokumenterat där.

Ah det var bara några tankar från mig. Vad har du för tankar kring vårt "fotarbeteende"?