torsdag 31 oktober 2013

En värmande ko

Den bekanta känslan av magkatarr kommer åter igen smygande. Alltid lika efterlängtad, eller kanske inte. Nu mera har jag en mycket kär kompis som kan hjälpa mig med den ömma magen;



Detta är en ko, en ko som fungerar som en riskudde som man kan värma i mikron. Den är tovad av min kusin Ronja.
Visst är den nästan alltför gullig? Och så mysig.
Jag är så imponerad av Ronja som är så otroligt duktig på att tova. Har vid några tillfällen själv försökt mig på att just tova, men jag stack mig bara i fingrarna hela tiden och gav tillslut upp.

Nu ska jag sitta här resten av kvällen framför denna databurk, med kossan på magen och leta pysseltips till den härliga pysselgrupp jag får äran tillbringa varje (nästan) tisdagskväll med.


3 kommentarer:

  1. Har själv en underbar säl, tovad av Ronja. Den sälen kommer aldrig att stoppas i micron (har ingen) för den är för söt. Den ligger och ser lätt vemodig ut på min soffa. Hoppas magkatarren drar dit pepparn växer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en svår övervägning om man ska använda och nöta på saker man är rädd om med risken av att saken i fråga kommer att förstöras. Eller om man ska låta saken stå och se fin ut på en hylla och för den delen skapa mången lycka av att den kommer att finnas i befintligt skick och giva en mycket glädje av att ha som skådebröd, men kommer därav aldrig att få uträtta det den egentligen är skapad för..
      Denna ko kommer jag att använda, men vårda den så ömt jag kan.

      Radera
  2. Vad glad jag blir att du gillar den! Och som sagt om den går sönder eller börjar se lite tufsig ut är det bara att komma tillbaka med den så lagar jag den. :)

    SvaraRadera