Jämställt?

Efter den där dagen då jag bytte vinterdäck har jag funderat mycket kring det här med jämställdhet. Hur är ett jämställt förhållande? Kan en familj vara jämställd ifall mamman tar hand om barnen, tvättar, lagar mat och städar och i fall pappan mekar med bilen, klipper gräsmattan/skottar snö och snickrar på huset? Eller måste det nu mera var helt tvärt om?

I mitt arbete träffar jag väldigt många äldre personer, vilket kanske inte är så konstigt genom att jag jobbar som undersköterska på ett äldreboende. Det är väldigt intressant att få höra deras historier när de var unga, nygifta och nyligen fått barn. Det är lätt att glömma att de faktiskt också en dag varit unga och gått igenom precis samma sak som mig.
Jag har hört många berättelser hur arbetet var uppdelat mellan maka och make. Många gånger fanns kvinnan, vare sig hon ville det eller ej, i hemmet hela dagarna och lagade mat, diskade, städade och skötte barn. Då maken kom hem från sitt slitsamma jobb la han sig ofta på kökssoffan och väntade på att maten skulle bli klar och dukas fram på bordet.
En äldre dam berättade att hennes make var väldigt duktig på att i hemmet sköta och ta hand om deras barn, men aldrig att han skulle gå ut på samhället styrandes med en barnvagn. Den vore ju för hemskt att som man synas med att göra en kvinnosyssla.

I min undersköterska utbildning var vår klass uppdelad i några mindre grupper där vi gjorde grupparbeten ofta fick sitt och diskutera de kurser vi hade just för stunden. Läraren för vår grupp var en mycket stark feminist kvinna. Jag minns inte alls i vilket sammanhang vi diskuterade just detta ämne, men det var i alla fall så att vår lärare frågade den enda kille som gick i vår grupp hur han och hans sambo gjorde med tvätten i deras hem. Du skulle ha sätt blicken han fick av henne då han svarade; "Ja, men jag hjälper ofta till med tvätten hemma." "Hjälper du till med din egen tvätt??!!?" Fick han som svar.

I vår familj är det jag som har ansvar för tvätten, disken och för städning av hemmet. Robin har ansvar för räkningarna, att ta in pellets och gräsklippning. Denna uppdelning har vi tillsammans kommit fram till och än så länge mår vi båda väldigt bra av den. Det betyder inte att det är bara jag som ska städa, Robin städar också, men det är jag som har ansvar för att det ska bli gjort.
Jag gick ofta förut och störde mig på att det alltid var var jag som städade, alltid bara var jag som tvättade osv. Nu efter denna uppdelning vet jag att det är jag som ansvaret för att just detta så då känns det inte lika betungande på något sätt.

I det här fallet kan jag tycka att man kan "hjälpa till" i varandras sysslor. Robin kan "hjälpa till" med sin egen tvätt och jag kan "hjälpa till" med att klippa mitt eget gräs.
Men då det kommer till barnen kan jag inte tycka att man kan "hjälpa till" med att ta hand om sina egna barn. De ska ligga lika mycket på varje person i ett förhållande. Det kanske inte tidsmässigt går att de ska ha lika mycket tid med pappa respektive mamma, men föräldrarna ska ha precis samma ansvar över dem.
Störde mig så hemskt på en händelse som inträffade i vår familj för ett bra tag sedan. Robin och hans bröder hade själv hand om sina barn medan fruarna var och gjorde något annat, kom inte i håg vad det var, men det hör inte till historien. I och med att de är pappor som själva tog hand om sina barn fick jag höra så oerhört mycket beröm om dem. Tänk så snälla de var som lät sina fruar åka i väg och ooh så duktiga de var som kunde vara barnvakt åt sina egna barn.
Konstigt nog har jag inte hört något beröm de gånger jag och mina svägerskor själva tagit hand om våra barn och låtit våra män åka på något lajbans...

I fall båda parterna i ett förhållande mår bra i sin roll i familjen tycker jag att det är jämställt. Men jag tycker inte att en syssla ska stå eller falla just på den ena personen. En i relationen kanske har ansvar för inköp och matlagning, men då inte den är hemma ska den andra lika gärna kunna laga mat, på samma sätt om det handlar om tvättning, städning, gräsklippning eller att ta hand om sina barn.
Jag tycker inte heller att bara för att man är kvinna så ska man sköta hemmet och bara för att man är man så ska man sköta allt utanför hemmets väggar. Begrepp som "kvinnosysslor" och "massysslor" tycker jag att man kan sudda bort och låta varje familj få komma fram till just sin uppdelning. Det tycker jag är att leva jämställt.