Mäktiga hav

Vi gör så här; I väntan på att min kameras batteri får sin laddare så visar jag lite gamla bilder. Det kommer att bli vår, sommar, höst och vinter bilder. Lite ett och annat från den tid jag inte bloggade.

Detta är från en sen höstdag då jag och min man åkte ut till havet för att njuta av dess vackra vy.

 Hjälp, vattnet rinner ut ur bild!!

Jag älskar havet, det är så mäktigt och stort. Jag har skrivit det förut, men kan nämna det igen; Havet är för mig en förnimmelse av Gud.

Alla känslokanaler öppnar sig för mig när jag står och tittar ut över havet, nästan så att jag slutar att andas för att jag är i så fullt sjå med att känna. Vinden, lukten, ljudet, måsarna, saltvattnet allt får mig att må så bra.
När det stormar inuti en är det skönt att befinna sig på en plats där det faktiskt också stormar runt omkring. Är man på en lugn och tyst plast upplevs det för mig som att de stormande känslorna inuti tar över och att man håller på att sprängas. På en blåsig stormande plats kan dessa känslor inombords utjämnas med stormen utanför.
En blåsig dag vid havet en perfekt plats. Vågorna dånar och slår mot klipporna och/eller stranden. Blåsten tar tag i mitt hår och biter i kinderna. Min jobbiga stormiga känslor som känts så stora och oövervinnerliga minskas i denna syn av detta enorma hav som tycks fortsätta i en evinnerlighet ut över horisonten.