Måla hus

 I vintras bestämde vi oss för att vila en sommar i från att måla vårt hus. Vi har ett galet högt hus och varje ribba måste slitas ner för att bytas ut. Så vi har valt att ta bara en liten del av huset i taget för att orka. Men vi kände att det fanns annat som låg före i prioritet just denna sommar.

En sommar utan att måla hus låg nu framför oss. Ha! Trodde vi ja. Så blev icket fallet. I och för sig, när man väljer att införskaffa en lekstuga och ett gammalt förråd på samma vinter/vår som har stora behov av ommålning, då får man skylla sig själv.. Tack och lov är det inte på något sätt lika jobbigt att måla ett förråd eller en lekstuga som det är att måla ett helt stort hus, faktiskt så kändes det riktigt rofyllt.
Barnen fick också vara med då förrådet skulle målas. De höll på rätt så länge faktiskt, själv hade jag trott att de skulle ge upp efter bara några minuter.

Till något helt annat. Jag är otroligt svag för gamla flickromaner. Vet inte hur många gånger jag läst om Anne på Grönkulla, eller Kulla-Gulla. Det är en speciell känsla att hålla i dessa fina böcker. Hittade Tunagårdens vita rosor i en second hand butik nu i sommar och jag köpte den mest bara av den orsaken att själva omslaget var så vackert. Hittade dessa underbara textrader i just denna bok;

"Den var mycket gammal, Tunagården, väl ett par hundra år eller mer. Och det är något underligt med ett sådant där mycket gammalt ställe, där många människor bott och gjort sitt livsverk. Om väggarna kunde tala, hur mycket skulle de ej ha att säga om gångna tider, om unga och gamla, som rört sig där inne i rummen och levat sitt liv av fröjd och sorg, av suckar och löjen, av arbete och förhoppningar. 
Det är, som vore stillheten där inne full av liv och röster, av ord som tystnat och sånger som förtonat, när de människobarn, som där inne levat, falnat likt blomstren och brutits bort i det tysta för att lämna rum åt ett nytt släckte med samma fröjder och sorger, samma längtan och hopp. Men varje människoliv, som lever, lämnar spår efter sig av gott eller ont, synligt eller i det fördolda. Och dess verkningar sträcka sig över tidernas gränser in i en ändlös evighet.."

Oh, dessa ord speglar precis mina känslor kring gamla hus och människors livsöden.