En liten svaghet

 Barnen och jag var förbi en sväng på Myrornas här om dagen. Jag tycker att det alltid är lika kul och se vad som där kan finnas.

Jag är småförtjust i sådana där träfigurer som en liten människa brukar kunna dra efter sig. Träankan har jag köpt på en antikbutik för några somrar sedan och den gör i från sig ett knarrande ljud då man drar den längst golvet. Den svarta taxen har hängt med sedan jag var liten.
Sist till den underbara släpen med tre underbart söt/knasiga ankor. Kunde bara inte motstå den då jag grävde runt bland grejerna i leksakslådan på myrorna. Då man drar dem längst golvet hoppar de små ankorna upp och ner och ser så vansinnigt knasiga ut. Underbar.

En annan svaghet hos mig är klänningar. Priset på kläder som på Myrorna har namnet "personligt" har stigit rätt så mycket på den sista tiden än vad de hade för bara några år sedan. Så det blir inte så ofta jag köper något till mig själv. Flickklänningar går istället att hitta i massor. Får bita mig hårt i tungan för att inte köpa allihopen. Valet bland den stora högen av klänningar jag önskat köpa blev denna ljusgröna fina stass. Härlig och skön sommarklänning till lillan.

Barnspel, ja spel över huvud taget är något som gör en glad då man lyckas hitta dem på andra hands butiker eller loppisar.
Barnen är just nu som tokiga i att spela spel, till en stor fröjd för den gravida modern som inte tycker att det är så lajbans att sitta på golvet och leka med dem. Efter att jag hämtat barnen spelar vi nu mera alltid ett gäng spel vid mellis. Riktigt mysigt, tycker jag.