De är ju nästan för ulliga och gulliga dessa videungar.
Efter att maken drog iväg först med barnen till förskolan och sedan till jobbet blev jag ju som alldeles ensam här i huset. Tog mig då en liten promenad ut på åkern. Om nätterna är det minusgrader ute och om dagarna plus så skaren på åkern har hårdnat till och är helt fantastisk att gå på. Det är nästan lite av känslan att gå på vattnet.
Dessa sneda, skeva och nästan fallfärdiga bodar gör mig så glad. Dess trä är så vackert och nött av många år med sol, vind och regn. Fina att fota är de dessutom.
Vandrade ner till en liten å, eller man kanske kallar den för bäck, vilket rinner nästan längst bort vid berget. Där möttes man av ett härligt glatt porlande ljud som den gav i från sig.
Har en förkärlek till att fota olika speglingar i vatten.
Ett konstverk om något är bäverns gnagda verk. Det är fascinerande att tänka att det finns tänder som kan gnaga sig igenom ett träd. Visste faktiskt inte att det fanns bäver i ån nedanför oss. Har förmånen att faktiskt få se bäver ute i naturen (dock inte här i Skogshägna). Det är nästan magiskt att se deras små nosar sticka upp ovanför vatten ytan och att se dem sakta ta sig upp på land med deras bruna kroppar med dess platta, stora, svarta svans släpandes efter dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar