Pappan kom hem, febrig och dyngtrött, men ändock hemma. Vi har varit gifta i tio år. Vilket, kan man tycka, borde ha skapat ett överskott av tillsammanstid och man borde kanske vara lite less på varandra, men jag har fortfarande svårt för att tycka att livet är roligt då vi inte är tillsammans.
Gjorde en liten "fuldammsugning" av hemmet. (En sån där där man i ett litet smått vredesutbrott sliter fram dammsugaren ur dess mörka städskrubb och springer runt i sinne och dammsuger bara de allra största råttorna. Skippar att först ha städat upp från golvet utan bara dammsuger runt om mattorna och en och annat leksak som ligger här och där.) Nu har jag åter sjunkit ner i soffan och lyssnar på Olof Wretlings vinterprat och bryter då och då i hop av skratt vilket gör att resten av familjen tittar aningens konstigt på mig. Olof är en av Sveriges bästa sommar/vinterpratare och blandar på ett genialiskt sätt komik och tragik, vilket gör att man på fem minuter både har hunnit gråta och skratta sig fördärvad.
Njuter av julens pynt. På instagram börjar det redan att läggas upp bilder på vår och tulpanlängtan. Neeej inte redan. Här har man precis börjat att landa i julens mys och så börjar folk redan längta till våren. Försöker att inte påverkas allt för mycket utan grottar istället ner mig i Harry Potter boken, luktar lite då och då ut i luften i vardagsrummet och drar av lycka i mig doften från hyacinter och julgran.
Barnen, särskilt storebror som inte mår bra av för mycket stillasittande utan behöver få röra ordentligt på hela kroppen för att må riktigt bra, börjar tycka att föräldrarna är liiite för tråkiga, men jag är för trött för att orka ta itu med det och ute är det alldeles för halkigt och hårt i backen för att det ska vara kul skicka ut dem till. Dessutom är de påtok för hostiga för att vara utomhus.
Hoppas att ni också har det skönt i juldagarna. Kram och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar