Droppar, skimrande grönt och några tankar

En giftig blomma som varje år envisas att blomma på vår gård, trots att vi hela tiden rycker bort den med rötter och allt.

Regnet faller ner och världen blir grå och kall. Jag drar på mig tjocksockarna och såsar på jag och minstlillan inomhus. Då det är dags för minstlillan att sova lägger jag henne i hennes vagn och kliver ut genom ytterdörren. Möts av en klar skön värld. Naturen och allt där ute är nyduschad och fräsch, vackra gnistrande droppar ligger och glänser på blommor och blad.
På bara några timmar förvandlas de förut grå kala träden till att nu istället skimra i ljusgröna nyanser. Det är så vackert och jag vill bara stoppa tiden. STOPP! Snälla vackra maj, varför kan du inte vara i tre månader istället för en? 

Inne är det för ovanlighetens skull städat och fint. Jag älskar att ha det fint och skäms så mycket över att jag inte orkar hålla det så. Det vore så mycket bättre om jag bara kunde låta allt vara som det va utan att bry mig så mycket. Sluta upp att önska att jag kan det jag inte kan och bara vara den jag är.

Det är vår i vardagsrummet. Älskar att kunna fylla huset med blommor. Både med sådana jag plockat och sådana jag fått.

Älskar minstlillans små fjuniga strån. Älskar att hålla hennes lilla kropp intill min. Kommer aldrig mer att få tillbaka henne så här liten och hon är ju redan så stor. Småbarnstiden är en knepig tid. Så älskad och så jobbig.

Hittade en haj med eländig tandvärk på packlistan för vår resa till min bror i Göteborg. Min sexårings teckningar är så underbara.