måndag 30 maj 2016

En "mammapaus" kanske?


Den senaste tiden har jag längtat så vansinnigt efter att få vara ensam. Jag vill vara här hemma i vårt hus, utan ett endaste litet barn i närheten. Maken får gärna vara hemma förstås. Jag vill inte sluta leva småbarnsliv, men gärna ta paus från det ett par dagar. Jag är så dödligt less på det eviga uppassandet och sörvandet. Jag älskar förstås mina barn, men nu önskar jag så att få vila från dem...
Är det ok att känna så? Att längta efter att få städa ett rum, som sedan får hålla sig städat och inte genast vändas upp och ner på direkt man vänt ryggen. Att få äta fil och mackor en hel dag och strunta helt i mattider. Att få börja på med någonting och sedan, hör och häpna, få fortsätta med det man börjat med utan att bli avbruten i sjuttiarton gånger. Oj, vilken rebell jag håller på att bli..


Min man har jobbat hela helgen, men jag han ändå bli firad på morsdag med frukost på säng och superfina egenmålade kort. Fina rosor fick jag av min man.



Vansinnigt gulliga och fina är de, mina barn. Det är ju egentligen inte dem jag är less på. Jag vill bara få vara ensam helt enkelt. Här försöker minstlillan pussa på storasyrran.


Nu är det sommar och sommar betyder som vanligt målade tånaglar. 



På morgonen innan maken for till jobbet lagade han en underbart god kycklinggryta till oss att äta till middag. Han vet att jag snudd till nästan hatar att laga mat, så det var väldigt gulligt av honom att göra det innan han for. Vi satt ute i solen och åt av den, det gjorde att den bara blev ännu godare.



Sedan kom mina föräldrar på kaffe, tårta och jordgubbar. Det var första gången minstlillan åt jordgubbar och jag har nog aldrig sett henne mumsa så mycket som hon gjorde då.




Sedan blev det kväll, fantastiskt att det är såå härligt ljust ute nu mera om kvällarna. Har köpt två mårbacka pelargoner till mig själv. Tycker att de är så fina i sin ljusrosa färg.

En ny vecka har startat. Galet att det redan är första juni på onsdag. Hade gärna haft maj ett par veckor till. Men juni är en fin månad med, min månad faktiskt. Den andra juni blir jag hela 33 bast. Jag lär nog inte fira det så speciellt, men galet bra väder såg jag att det skulle bli.

2 kommentarer:

  1. När man är med sina barn 24 timmar om dygnet så är det inte alls rebelliskt att ibland önska sej en paus. Barnen är vår största glädje, får vår allra största kärlek och omsorg men ibl, nån stund nu och då så är de också vår största smärta. Den smärtan och tröttheten har inget att göra med kärleksbrist.
    Alltså, du är en helt normal mamma!!!

    SvaraRadera
  2. Förstår precis! Det är så intensivtrött att man gärna pausar för att komma ifatt. Själv har jag just flytt till syrran med bara tjejerna i familjen. Grymt skönt!

    SvaraRadera