En hemmadag

Det är höst, vacker höst. Som ni vet älskar jag hösten. Jag tycker om att få klä mig i tajts, tjocksockar, tunika som räcker en bra bit över baken och nästan ner till knäna, kofta och något varmt skönt lindat runt halsen. Jag tycker inte om att frysa, ej heller att svettas, det ska vara så där lagom. Så att man måste klä sig i något stickat, men att man klarar sig utan vantar.

Om lediga förmiddagar är det numer bara jag och minstlillan hemma. Jag tycker verkligen inte om att kliva upp tidigt om morgnarna, väcka upp små barn som egentligen vill sova, slänga på dem kläder, stoppa frukost i deras magar, lägga en frukt i en bruk för att sedan lägga i deras ryggsäckar och skicka ut dem i den regniga hösten i väg till taxin som ska ta dem till skolan. Nej, om morgonen vill jag ligga länge i sängen. Men det funkar inte så och det är bara att försöka gilla läget. Efter att barnen har åkt, jag fått kaffe i magen och en smörgås eller två så känns det inte så tokigt längre.
Vi påtar på med det vi måste och vill, efter lunch kommer storasyster hem och vi går ut på gården en stund.

Storasysters ena däck på sin fina röda cykel gick sönder en av sommardagarna. Till våra gamla fina cyklar finns inga nya däck eller slangar att köpa, de har nämligen slutat att tillverka den tum som vi behöver. Men tack vare min snälla svärfar som lyckades laga slangen, kan hon nu cykla igen. Hoppas att däcket håller ett bra tag till för jag tycker dessa gamla cyklar är tusen gånger bättre och finare än nya.

Storasyster cyklar tusen varv runt gården, jag städar bort lite av sommaren och minstlillan går efter och ropar "bär mig, bäär mig".

Vi plockar lite vinbär. Jag sparar mina, medan barnens hamnar direkt i deras små munnar. Några sparar de i och för sig, för att äta till middagens pannkaka.
Fixar lite med att sätta mina höstblommor i jord och slänger bort lite av sommarens blommor som gjort sitt och nu istället bara ser ut som skräp. Skulle vilja få allt bortstökat och tid till att göra ordentligt höstfint, men det hinns säkert det med till slut.

Sedan kommer storebror hem och vi går in och äter mellis.

Det gäller att försöka dra ur det allra sista ur sommaren. Plockar gärna in små buketter av de blommor som fortfarande blommar. Inne möts man förresten av denna väldoftande porslinsblomma. 

Den håller snart på att ta över hela fönstret i vardagsrummet och klättrar och slänger ut sina långa tentakler åt alla håll. Måste ta och göra något åt den, men ids lixom inte. Dessutom har jag hört att om en porslinsblomma trivs så ska man inte flytta den och det syns verkligen att den trivs för den blommar varje höst.

Jag älskar då det ser ut som att det brinner utanför fönstret. Vi har en buske där utanför som får helt magiskt vackra färger på sina blad om hösten.

Något annat som är vackert är minstlillan då hon bakar. Hon använder lixom hela sin kropp då hon rör om i smeten eller degen. En dag fick hon verkligen jobba hårt då det både skulle bakas kladdkaka och fillimpa. 

Det blir verkligen läckra mönster då man ringlar ner sirap i filet. Jag kan låta förtälja att både kladdkakan och fillimpan blev supersmaskiga. Till kladdkakan åt vi de fina röda vinbären som vi plockade tidigare under dagen.