Under söndagen hade vi födelsedagskalas för vår blivande åttaåring. Vi hade hyrt skolans gympahall till kalasandet. Vilken toppengrej alltså! Självklart har vi stulit idén från ett annat kalas storebror varit på, så briljanta är inte vi. I en gympahall finns ju lixom alla möjligheter att springa och busa loss utan att något hem totalfallerar. Hur bra som helst för ett gäng med sex, sju och åttaåringar.
Fikat dukade vi upp på ett pingisbord och fika fick de göra i båset. Vill inte hänga ut någon annans barn här på nätet, därav bara några bilder på fikat. Hoppas att de alla kände sig nöjda efter kalaset.
Till de vuxna som skulle befinna sig i vårt hus under tiden vi var borta på kalaset fick jag en sådan lust att baka något till. Hade sett ett recept på en paj som både såg vacker ut och som lät enligt receptet som att den skulle smaka bra. Pillrig såg den ut att vara, men sådant tycker jag om att sätta händerna i.
Satte dock händerna i det på tok för mycket än vad tanken var. Skar nämligen bort en del av min tumme på mandolinen som jag använde för att hyvla äpplet i tunna skivor. En fånigt liten del faktiskt, men den gjorde att jag fick ligga på golvet med fötterna i högläge för att inte börja kräkas och svimma. Usch så pinsamt att reagera så över en liten skinnbit, hur skulle det då bli om hela tummen trillade av? Vill inte ens tänka tanken.
Det blev nu betydligt svårare att få till dessa äppelrosor som jag hade tänkt få till och pryda pajen med. Utan högertumme, för en högerhänt, är det nästintill omöjligt och det tog en evinnerlig tid.. Morr. När sedan en av gästerna inte kunde komma av väldigt rimliga orsaker (hon åkte nämligen akut in på akuten och fick operera bort en dum blindtarm) och sedan slog det mig att två av de tre resterande inte ens äter sötsaker.... Haha. Ja det är ju så man kan skratta åt saken.
Men jag kan låta förtälja att den blev väldigt god och jag och Robin har fröjdats och mumsat på den nu i två dagar i rad. Så det blev ändå bra tillslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar