En hel ledig helg har passerat och jag känner mig helt och hållet snuvad på allt den hade kunnat erbjuda för trevligheter. Har istället legat och tyckt förfärligt synd om mig själv.
Var i och för sig inte så konstigt då "msjukan" jag gärna inte nämner vid namn drabbade mig om fredagen. Hade lämnat jobbet redan efter bara två timmar på grund av att min rygg gjorde så ont, men mådde också väldigt konstigt. Kallsvettades och kände mig yr. När jag kom hem började jag må illa och så vidare. Lördagen bestod av hög feber, benvärk, magont, ryggont och för att göra dagen ännu bättre (läs sämre) fick jag även migrän och blev halvblind och fick enorm huvudvärk. Söndagen var lite bättre, men inte mycket.
Vi har inte många lediga helger tillsammans jag och min man, så jag känner mig rätt bitter. Men inget att göra åt. Känner mig i alla fall väldigt lättad över att jag inte lyckades föra smittan vidare till min kära lilla familj. Eller ja helt säker kan vi ju inte vara riktigt än. Men jag hoppas.
Buketten jag köpte förra fredagen ser fortfarande jättefin ut, plockade bara bort tulpanerna som skrumpnat, kortade av stjälkarna och satte de levande blommorna i en mindre vas. Eller vas och vas, det är egentligen en gammal emaljerad kaffekanna.
Några björkkvistar jag plockat in och satt i vatten har fått små, små ljuvligt ljusgröna blad. Än går de inte att plocka ute, men det är inte länge kvar.
Fick lite ork under söndagen och stickade en provlapp för att mäta stickfastheten på det sommarlinne jag tänkt sticka till mig själv. Turligt nog att jag gjorde denna lilla provlapp för det visade sig att jag kommer att behöva använda mig av stickor i någon större storlek än vad det står i beskrivningen. Om inte så skulle linnet bli påtok för litet. Färgen på garnet heter havsblå, ingen färg jag egentligen klär i, men om sommaren då min hud fått brun färg då vet jag att den kommer att passa perfekt.
Här hos oss i norr ser naturen inte lika vacker ut som på bilden i den fina lilla månadsboken. Där marken är bar och fina små vårblommor går plocka här och var. Nej här ligger snön kvar och ljuset ute är så hårt för ögat så man måste kisa.
Men det är inte lång tid kvar, det vet jag, tills denna vy blir skimrande ljusgrön.
Samma sak över detta fina landskap. Det känns hoppfullt att veta.
Tänk vad jag tycker att dessa nötta laduväggar är vackra.
Lövträden är redo, de bara väntar på att värmen ska komma.
Det finns mycket fint att titta på även här, det gäller bara att titta lite extra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar