Odlingstankar

Vandrar runt, runt i Skogshägna för att få igång kroppen efter helgens sängliggande. Det blåser något så vansinnigt och det känns nästan som att man ska blåsa bort.
Grannen håller på att ta ner skog på sin skogsmark intill. Det kniper i hjärtat då jag älskat att vandra runt i den täta granskogen och tagit många av mina favoritbilder just i den. Men det är ju så det är, allt har sin tid. Ljust och fint blir det nu i alla fall. Han röjer dessutom inte ner allt och skapar ett stort kalhygge, nej då något träd här och där fälls ner så solen kan lysa in med sina strålar mellan de träd som finns kvar.
Träden på bilden ovan står på vår lilla skogstomt. Många av de kommer också att fällas. Just nu står vårt hus i en skugga av skogen, vilket jag skulle önska att vi kunde motverka. Känner mig alltid lite skurkaktig då jag vill ta bort träd. Vad ger mig rätten liksom att ta bort något som stått och växt på denna plats många herrans år innan jag ens fanns till? Nu har vi tagit beslutet i alla fall att ta bort en hel del av träden..

Det är så fint att se allt grönt som tinar fram.

Två struttande katter vandrar med mig och tävlar om vem som ska få gå först.

Tittar med längtansfulla blickar på grannarnas gärdesgård. Jag vill så gärna ha en på vår gård också. Hoppas så mycket på att jag får fyllas av lust och ork till att gräva ett potatis och grönsaksland i sommar. Skulle vilja ha en plats att odla på som är inhägnat i en precis så vacker gärdesgård. Ingången ska vara med en fin portal. Kanske med en liten grind. Drömma och fantisera kan man ju alltid. Jag vet i alla fall exakt vart jag vill ha den.

Mina pallkragar håller på att sakta tina fram. Det fick mig att längta massvis efter att få sätta händerna i jord. Eftersom att jag blev sjuk under helgen blev det ju ingen frösättning som jag hade tänkt, men idag får jag lust.

Tar minstlillan till hjälp. Oj vad hon tycker att det är roligt. Vårt arbetsrum på ovanvåningen är perfekt till att odla på. Gör ingenting att det blir lite jordigt här och var. Vi kan dessutom lämna allt precis som det är utan att behöva städa undan en massa och bara ta vid där vi sist slutade nästa gång vi vill odla.

Det var väldigt mysigt att sitta där inne och arbeta med jorden och fröna och samtidigt höra och se hur vinden susade fram utanför och slet i allt den kunde komma åt.

Minstlillan får sätta solrosfrön i våra egengjorda blomkrukor av tidningspapper.

Tänk att dessa små kan bli så mycket fint.

Så tar såjorden slut och vi får fortsätta med våra odlingar en annan dag. Hoppas att de snart får in ny såjord på affärerna här i byn, för både jag och minstlillan väntar ivrigt på att få fortsätta.