Mina känslor kring detta enorma julklappsköpande vi svenskar står för är tudelade. Åh ena sidan tycker jag att det är väldigt roligt och mysigt att få köpa, ge och få julklappar, men åh andra sidan tycker jag det är hemskt. Sprang för ett antal år sedan på en väninna på stan mitt i julklappsrusningen. Jag minns att jag sa något i stil med att "det är ju roligt om det finns en tanke bakom gåvan". "Nej äsch", svarade hon, "huvudsaken att det är dyrt så löser sig allt."
Jag har väldigt länge längtat efter en dag (gärna ett helt dygn) att få spendera ensam med min man helt utan barn. Jag älskar mina barn oerhört mycket, men har känt att de på senare tid nästan kvävt mig. Självklart får man mycket kärlek av sina barn, men ibland behöver man få tid att själv få andas. Det låter kanske hemskt då jag skriver att mina barn kväver mig, jag hoppas du förstår det jag försöker säga.
Idag kom denna dag. Barnen fick från morgon till kväll vara hos mina föräldrar medan jag och Robin åkte till stan. Oj vad jag behövde denna dag. Min fina man som jag älskar så högt, jag är verkligen lyckligt lottad som får dela mitt liv med honom. Idag har vi fått skratta, skojja, ta ett fik i lugn och ro bara vi två och sitta och kyssas i en vrå eller mitt på stan utan att bry sig om vad andra tycker om saken.
Det var verkligen jul på stan. Lite här och var stod det
körer och sjöng stämningsfulla julsånger, torgstånden och butikerna var
fullproppade med julsaker och julklappsförslag som utan ord stod och
skrek köp mig, KÖP MIG! Fullt av människor som av ömsom stress och ömsom
glädje vandrade runt bland hyllorna i jakt på att hitta de perfekta
grejerna.
Gjorde några underbara fynd, återkommer kanske om dem i ett senare inlägg. Tack för mig för denna gång, tack för att du kikar in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar