fredag 13 oktober 2017

Inred med loppis


Jag tycker mycket om att fota det jag tycker är fint. Att få spana in detaljer, det som oftast är det lilla vackra i det stora fula. Så upplever jag mitt eget hem ibland, mycket som är fult och stökigt, men som också har sina fina vackra detaljer att sikta in ögat på.
Att få komma hem till andra och fota är ju heltkul. Minns du kanske de två inläggen som jag fotat i mina två svägerskors hem? Det var jättekul att få smyga runt och fota för glatta livet, zooma in mig på saker som jag aldrig fotat förut. Men som oftast är jag ju här hemma i mitt eget hem, så ni får nöja er med lite bilder från min nystädade vardagsrum. Genom att det är städat (hujedamig så vansinnigt mycket damm det var i detta rum) så blir det ju på ett sätt som nytt för mig att uppleva på nytt.  


Tycker mycket om denna fina lampa som jag fyndat på Fyndet (en sekondhand butik här i byn) och gardinen som hänger bakom, ja den är ju för ljuvlig. Fick (eller fick låna) dem av min svägerska, som tyvärr inte hittade någon plats åt den i sitt hem. De är grunden från vår svärfars mamma Greta.


På den röda fåtöljen hänger nog en av de absolut sista bebisfilten som min farmor Linnéa virkade. Den gjorde hon till Elias och är så fin. Hon och farfar Gustav bodde i huset bakom oss och ibland kan jag se dem framför mig där de kom arm i arm längst grusvägen mellan våra hus, farmor med en luktärtbukett i den fria armen. Åh vad jag kan sakna dem! 



Har egentligen lite svårt för vita gardiner i ett rum med vita väggar, men jag tycker så mycket om mina lakangardiner, så de får hänga kvar tills det blir dags för de röda. 


Ja här står min lilla familj och ser tokiga ut i en liten ram. Kortet är från i somras då vi var på bröllop hela familjen.


När jag köpte klockskåpet (ja det också på Fyndet faktiskt) satt det gamla urverket kvar, pendeln och hela köret. Jag har kvar alltihop, har inte hjärta att göra av mig det. Dessa tre små vackra ting på bilden ovan satt också i på något vänster. Tänk vad varje detalj i en gammal pryl är så vacker och ett hantverk i sig. 



Gamla nötta skridskor, gamla nötta plåtburkar. Nött, nött, nött det vackraste jag vet. Flaskljushållarna fick jag för många år sedan av min vän Sofia och de har jag framme året runt.


Nu på hösten och hela vintern lång kan jag ha huur många ljus som helst framme.


Rosor, vackra både färska som torkade.




Doftpelargonen dr. Westerlund behövde ett litet stöd i livet och det fick bli en gammal del till en spinnrock. 




Vill gärna göra något åt min tavelvägg. Tycker att de svarta ramarna är så hårda och fula trots de färgglada washi tejparna. Skulle även behöva uppgradera med bilder på barnens kusiner som jag ännu inte framkallat bilder på. Kanske om man skulle blanda upp med några runda och krusseldulliga bland allt det kantiga så kanske kantigheten skulle minska. Kanske. Vad tror du?

När jag ser mig omkring så ser jag att nästan allt vi äger och har är köpt eller fått i andra hand, något vi fått som present, eller något vi helt enkelt hittat i skogen och tagit in. Som om du inte funnit annat nöje i detta inlägg så kunde du ju se ett sätt att inreda med loppisprylar.

Hoppas du får en fin helg!


1 kommentar:

  1. ....och så helt rätt att inte bara köpe och köpe som Emils pappa sa. Vilken glädje att få återanvända och se skönheten i en gren från skogen, eller kottar eller.... Vad rik du är. Förnöjsamhet är en dygd.

    SvaraRadera