Som sagt, tänk om jag en gång skulle kunna ro iland ett projekt!? En enda gång åtminstone? Näe, det går bara inte. Vår fina gamla kökssoffa, som Robins morfar köpte för rätt länge sedan, har jag haft planer på att måla om. Första sommaren blev det inget av, men i år har jag faktiskt tagit ut den och börjat på att slipa. Den stod väl mer och mindre hela sommaren och blev lite slipad på lite nu och då, aldrig långa stunder i stöten men som sagt lite här och lite där.
Men då kom det till det där att jag skulle bestämma mig för vilken färg soffan skulle bli. Nej då gick det i stöpet för inte kunde jag bestämma mig för det.
Skulle den bli vit? Nej det kändes trist. Blå kanske, som skåpet? Eller en annan blåfärg kanske, skulle det då se konstigt ut om den skulle stå bredvid det blå skåpet? Eller röd kanske? Ja det vore ju kul, fast ska den då vara samma röd som stolarna och också ha svarta detaljer..?
Nej, det gick inte att bestämma mig, så nu står den tillbaka i köket, nästan färdigslipat, men omålad. Brunt är ju egentligen också fint.
Ett projekt som jag faktiskt rodde iland med är ju skafferiet. Fast jag trodde allt där ett tag att jag skulle få leva med skafferivaror lite över allt i köket och ett tomt stort hålrum i skafferiet. Det är så lätt då svänga med i sitt "braiga" mående och låta sig påbörja nya galna projekt för att sedan halka tillbaka ner igen och inte riktigt kunna plåstra om skadorna som blir.
Mitt fina röda skafferi är jag glad för. Även om det fortfarande finns lite att göra klart där inne så funkar det bra och jag blir glad utav att kika in där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar