Det gick bra!

Jag satt och pratade med min kompis Catrin då en liten flicka druttade omkull på sina egna fötter framför Catrin. "Oj det gick bra", sa Catrin och hjälpte henne upp och tillade sedan "..som alla föräldrar snabbt brukar säga."

Har funderat mycket kring det där med att man säger "det gick bra". Många gånger säger man det innan man ens har hunnit känna efter eller kollat med barnen om det verkligen gick bra.

Elias blev en gång biten av en hund. Vi känner ägaren till hunden och hela situationen blev jätte jobbig. Hundägaren kom fram och frågade hur det gick med Elias och jag svarade genast att det gick bra. Elias som var helt panikslagen, rädd och hade jätte ont tittade upp på mig, grät och sa; "Näe det gick inte alls bra!!" Jag ville inte att hundägaren skulle må dåligt, men det blev ju på bekostnad av Elias känslor.

Vad ger "det gick bra" för signaler till våra barn? Att man inte tillåts bli ledsen och rädd? Att man ska tränga bort sina känslor för att inte stöta sig med någon annan.

Har man ett ängsligt barn är "det gick bra" förstås något som är mycket bra att använda sig av. Barnen måste lära sig att livet inte är något farlig och råkar man snubbla lite utan att slå sig ordentligt så "gick det ju faktiskt bara bra".