Händer är så vackra. De kan vara lena, mjuka, grova, hårda, stäva, små eller stora. Man kan se på gamla händer hur mycket de har fått arbeta och knota.
Vet inte om det är sant, men jag har hört att händer inte går att plastikoperera eller på något annat sätt försöka få dem mer släta. Hur mycket man än försöker få den övriga kroppen att se yngre ut, skvallrar ändå händerna om dess riktigt ålder.
Det är något fantastiskt med händer, i många stora ögonblick är händerna en viktig del i dem.
Jag minns första gången jag höll Robins hand, eller när Elias och Emylinda var nyfödda och jag fick dem på min mage och fick röra vid deras underbara små skruttigt fingrar och händer. Eller då jag satt hos en döende gammal kvinna och höll hennes tunna, skrynkliga hand och hörde hennes ta sina sista andetag.
Händer visar många känslor. Hårda, arga, vassa händer som kan slå. Mjuka kärleksfulla händer som lent stryker någons kind. Skamsna händer som göms bakom ryggen eller i fickorna. Eller oroliga händer som rastlöst pillar med något.
Att se kontrasten mellan gamla och barns händer är underbart. När Elias var liten satt han i min gamla farfars knä och hans lilla näpna hand låg i gammelfarfars gamla. Jag hade tyvärr inte kameran med mig, men bär bilden i minnet istället.
Försökte fota Emylindas händer då hon satt vid köksbordet och lekte med lego. Det såg så mysigt ut, men jag var inte riktigt tillräckligt duktig på att smyga med kameran för hon blev direkt mer nyfiken på den än det hon höll på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar