Det första stod väl jag mest för själv. Elias kom istället en gång i minuten och frågade om det inte var så att jag hade grävt färdigt snart. Vilket var rätt så enerverande. För det tog mycket på mina krafter att gräva ur den där hårt packade snön.
Dessutom har jag en sådan stor cellskräck som bara blir värre för varje år som går, vilket inte gjorde det hela mycket lättare. Fick då och då hastigt krypa ur gången och försöka andas lugnt och tänka på något annat, huga!
Nu till bakningen istället, där jag fick mycket hjälp.
Till den som undrar så blev det en äppelpaj, världens bästa till och med som det stod i receptet.
Lite fulbilder på oss bagare;
Och det färdiga resultatet;
Vi bjöd den käre morfar på paj och kaffe. Han tyckte att det var mycket god så det är väl ett gott betyg.
DEn såg god ut, pajen...fårväl smaka en annan gång /mor
SvaraRadera