Samtidigt har jag en annan känsla som lixom hänger över den andra. Först och främst handlar den nog om dåligt självförtroende, jag tror inte riktigt helt och fullt på att min blogg har något att göra i den stora läsarkretsen.
En annan sak är att jag inte heller vet om jag egentligen vill det. Visst det skulle vara jätte roligt att som jag skrev innan att tjäna en liten slant på en hobby, men vill jag verkligen ha så där supermassa läsare??
Nu består min läsarskara av mina vänner och bekanta som älskar och tycker om mig (det är då ingen av er som sagt något annat så jag väljer att tro så). Många av våra storbloggare får också mycket kärlek men också så otroligt mycket hat, oförstående, ifrågasättande, blir så utsatta och till viss grad mobbade av sina läsare...
Nej, jag är egentligen VÄLDIGT glad över det jag har. Istället för att försöka jaga läsare och försöka hitta nya intressanta saker att skriva om, vilket bara ger en stress och tar bort glädjen med bloggen, försöker jag bara vara mig själv. Det är lätt att spinna iväg och drömma om guld och gröna skogar, att vilja ha det man inte har.
Jag måste bli bättre på att våga vara den jag är, inte försöka vara någon jag önskar vara. Här får ni läsa om mig Petra och se mina tillsynes enkla och vardagliga bilder. Detta är en blogg som jag faktiskt vågar säga att jag är stolt över.
Älskade öppna fönster. |
Morsdagsbuketten. |
Fina sommardam. |
Glass ÄR gott...och kladdigt :-D |
Paj, paj mera paj. Ett liv utan paj blir helt paj så att säga.. |
Älskar både DIG och din blogg, vännen! Fortsätt vara stolt över den du är och det du gör!
SvaraRaderaE f
När jag var ung, yngre än du är nu, lärde jag mej en vis sak av en äldre kvinna, förmodligen yngre än vad jag är nu:). Det är att kvalitet är viktigare än kvantitet. Tänk så om din blogg också!
SvaraRaderaLåt den vara ditt andningshål, utan stress. Men känn för all del inte dåligt självförtroende, du är superduktig både i ord och bild! Så stolt kan du vara utan att skämmas!Jag njuter varje gång jag kikar in!!